Andlighet kan förena

Tron är ingen garanti för andlighet och bokstavstro är ett hinder för den. Många icke-troende människor har en mycket djupgående andlighet, likaväl som att många troende har det.
Eftersom rädsla inte förenar är också den ett hinder för andligheten.

Vi lever kanske inte i ett kristet land men vi lever i en värld där varje människa har behov av andlighet.
Vårt land har – som så många andra – genomgått en omfattande sekulariseringsprocess. Tack och lov, för västerlandets agerande i kristendomens namn lämnar mycket över att önska.
Sann andlighet och/eller tro ligger inte i någon religiös dogmatik utan mera i förhållningssättet till livet.
Det är en utveckling att vi i dessa länder fått en verklig religionsfrihet till gagn för varje individ. Kanske är det därför vårt land i dag är mer kristet än någonsin.

Behovet av andlighet försvinner inte för att man ger varje människa rätt att bestämma över sin livsåskådning. Vi behöver inte gå så många decennier bakåt i tiden i vårt land för att se att det var annorlunda.
På skolschemat stod det exempelvis inte religionskunskap utan kristendom.

Jag har i skolan mött många förtjusande muslimska ungdomar med stor öppenhet för nya tankar och positiva till att vi talar väl om alla religioner.
Så är det inte om våra barn kommer till skolor i muslimska länder. Men, som sagt, så var det heller inte när muslimska barn kom hit för 50 år sedan.
Det har skrivits om vår rädsla för islam. Jag tror att den största rädslan finns hos muslimerna.

Rädslan inför det nya.

Rädslan för att ifrågassätta sina trosföreställningar.

Rädslan över att se sina barn och ungdomar dras till förändrade värderingar i tron på att det skulle vara något farligt flör dem.

Rädslan för den utvecklingsprocess/sekularisering som även islam på sikt kommer att genomgå.

Be för den sekulariseringen, den utvecklingen, endast genom den skapas frihet för människor och ett samhälle med förutsättningar för tolerans.

Rädslan är en tydlig grund till de flesta konflikter i världen. Rädsla och fundamentalism låter som en ovanligt farlig kombination. Därför har Helene Sturefelts debattartikel ett stort värde. Hennes självupplevda exempel är varken svepande eller lögnaktiga och helt klart kontrollerbara.
En religion måste kunna stå upp för granskning och analys. Den måste tåla att värderas och ifrågasättas i dess handling och konsekvens för att vara trovärdig.
Inge Johansson
Kallinge