I lördags var Peter på ”Herrklubbsträff” (paintball och Oktoberfest blev det) och då passade jag och barnen på att njuuuuta av en skön lördag i mysiga soffan. Har inte suttit där en lördagskväll på sju veckor! Vi åt varmrökt lax och färska räkor. (Jasså, sa Peter innan han åkte. . .ska ni festa till det så pass när jag inte är hemma.  .ha, haa. . .japp. . ”när katten är borta;) När barnen somnat läste jag mina nya tidningar och såg ”Desert Flower” på TV. En rätt bra verklighetsbaserad film om den somaliska nomadflickan Waris Dirie (jag länge velat se) som så småningom blev världsberömd fotomodell. Med andra ord. . . det höll på att bli en alldeles, alldeles perfekt kväll. . .tills jag vid 23-tiden fick beskedet att en gammal, kär vän somnat in efter en tids sjukdom. Kära Kalle du fattas oss. Känner ingen som njutit så av livet och som var mer positiv.  . och sist jag träffade honom sa han: ”Susanne, jag kommer att klara av detta (han hade cancer), men jag är så nöjd med livet . . .så skulle jag inte klara det. . .ja, då är jag ändå nöjd nu!” Som han kämpade. Men igår orkade han inte mer. . .och lördagen fick ett sorgligt slut för många, många som tyckte så mycket om Kalle.