. . .tydligen inte;) I förra veckan blev jag utbjuden på Antons av min goa vän Lotta. Som en försenad födelsedagspresent. Mycket najs! Har aldrig varit på Antons någon kväll och blev positivt överraskad. Har fått för mig att det skulle vara lite omysigt på kvällen, men det var det verkligen inte. En meny som var så full av godsaker att jag knappt kunde välja. . .så ska det vara!! Tills slut efter tips från servitören vågade jag mig på ”Lilla spädgrisens kind (confiterad) med rostad vitlöks/rosmarin potatis och rödvinskokta kanleplommon. Lotta tog Moules Marinière (musslor med vitt vin, lök, vitlök, timjan, persilja och grädde). Musslor är ju Antons grej, men inte direkt min. Men jag smakade av Lotta och det var rikigt gott. Skulle nog våga mig på en halv portion musslor nästa gång. Hur var så lilla griskinden? Hmmm. . .sådär om jag ska vara helt ärlig. Hade förväxlat den med brässerad oxkind (en ”klump” kött så mör så det bara faller sönder), så jag tyckte den var sådär. Men rätten som helhet men potatisen och de mumsiga plommonen o så. . .gjorde ändå rätten godkänd. Men jag skulle inte ta den igen. Utan blir det inte musslor fanns det mycket annat gott på menyn. Jag kommer absolut att komma tillbaka. Tack fina Lotta för en toppenkväll!