Skarpa iakttagelser från Blekingesportens värld

Knockade – men reste sig på nio…

Ingen har väl undgått det som hänt Hasslö GoIF i division 4. Min moderklubb som man haft en del att göra med genom åren. Lite punktinsatser.

Ett fantastiskt gäng som har spelat en teknisk och fin fotboll. Framtiden var tryggad. Så tänkte jag.

Men under årets Bosman fick föreningen en förödande effekt. Vilket har gjort många med mig oerhört ledsna och besvikna.
När tvillingarna John och Joel Karlsson valde att ta steget till Lyckeby drogs proppen på skärgårdsön. Inget ont om dessa två killar som brinner för sin idrott.
Men effekten blev förödande. Istället för att knyta nävarna visar några spelare upp en mentalitet som är häpnadsväckande. Istället för att “vi ska visa att vi kan” så ville man inte ta jobbet.
Då väljer man hellre en lokalkonkurrent eller att bli bänkspelare i division 3.

Varför? Tänk alla som ställt upp för er. De finns några stycken. De äldre som hoppat in för att ni ska ha fått utvecklas.

Vad var det värt?

På en vecka försvann ett helt lag och lite till. Beklagligt.

Men i KM visade några vad klubbmärket betyder. Trots allt. Sönderskjutna och uträknade av alla som man pratade med. Ska lagets läggas ned? Ja, så kanske det blir.
Men i går gav man gav en högerkrok tillbaka! En liten tröst i all bedrövelse.

***

KM i Karlskrona är förövrigt ett sömnpiller numera. Bonusstraffarna kändes inte som någon höjdare i det nya konceptet.
Låt föreningarna ställa upp med ett lag i KM. Det skulle spetsa upp det lite mera. Utomhus finns knappt några B-lag längre bland småklubbarna och inomhus blir det inte bättre spelkvalité.
“Låta alla vara med” är inte gångbart längre.

Om Sillhövda så ställer upp med kioskpersonalen på Bredasjön så tar man sig vidare i turneringen år ut och år in. Två lag vidare och vinnaren finns där…

 

/Sten

 

Kategoriserat som Okategoriserade | Leave a comment