Bakfyllan kan inte gömmas

I Moa Herngrens nya roman Jag ska bara fixa en grej i köket möter vi Ingrid, 35 år.

Alkoholen har makten över hennes liv.

I kylen finns alltid en bag-in-box som lockar och tröstar.

Men i slutänden är det ångest som rinner ur den.

Som läsare kommer du att hålla andan varje gång Ingrid blir sugen på ett glas vin. Och det är ungefär på varannan sida. Precis som hon, vill inte du att hon ska falla dit.

Igen.

Ingrid intalar sig själv att det bara ska bli ett, max två glas vin. Ett före och ett till maten.

Men så blir det ett till. Och ytterligare ett.

- Men aldrig mer än fem, det drack hon väl inte, funderar Ingrid när hon vaknar upp i ett bakfyllerus som faktiskt luktar och känns ut från sidorna.

På ytan är Ingrid en skötsam, ensamstående mamma till Juni. På ytan även lyckad, hon har just avancerat till föreståndare för den förskola hon sedan länge arbetat vid.

Men hemma, där gömmer hon vinglaset för att inte dottern ska se.

Hon försöker att inte tänka på sin försupna mamma. Och förtränga likheterna.

Hon försöker att inte vara bitter och ensam. Men det är just de känslorna hon vill döva. Och rädda sig från tomheten.

Moa Herngren tecknar väl ett porträtt att en alkoholiserad kvinna. Det är en sorglig roman, fylld av ångest. Slutet är nästan outhärdligt, men mycket trovärdigt i en vardag med alkoholen som ständig gäst.