Blodblogg

Ibland blir jag faktiskt lite stolt. När tjejer som är yngre än jag och som jag har hängt med lite går och gör sådär fantastiska grejer. Som Laura när hon gick vidare i MusikDirekt Skåne. Eller Camilla&Mi när de spelar på Malmöfestivalen. Eller som nu senast: Ebba och hennes mensblogg. Det är bara så fint och bra att man smäller av. Alltihop!

Så tänker jag i min enfald att jag kanske har varit med på ett litet litet hörn och peppat dem till att göra allt sådant här. Och därför anser jag ha rätt att vara stolt. Så nu tänker jag vara det. Sådeså.

Förresten ska jag ha mens när jag är i USA. Det oroar mig lite. Tänk om det bara finns supersizetamponger? Då blir jag både slapp och torr. Typiskt otrevligt. I övrigt vet jag inte om det finns så mycket spektakulärt att blogga om när det gäller min mens. Den håller på i fyra dagar oftast. Dagarna innan tror jag att jag är med barn. Ibland har jag sjukt ont. En gång låg jag i fosterställning en hel dag och folk fick komma och klappa på mig. Jag brydde mig inte ens om röd saft och en tidning. Då har man ont.

Iallafall; läs Mensflickornas blogg! Och var stolt!