Start

God kväll.

Ett första inlägg i nystartade bloggen här på blt.se inbjuder ju till en introduktion. Mitt namn är Björn Kleinhenz, jag är 28 år gammal, och bor i några dagar till på Fårö norr om Gotland med min flickvän Yrsa och vår kanin Humle. Jag är musiker, och som Tage Danielsson förhoppningsvis med överseende hade sagt, diversearbetare. För det mesta i någon taxi- eller färdtjänstbil i Göteborg, men just nu sitter jag och Yrsa och arbetar med att skriva frågor till en quiz-site på nätet. Ett i många avseenden idiotiskt arbete, men ett arbete som passar vår belägenhet ganska bra. Taxitrafiken på ön är i stort sett obefintlig.

Vi kom hit till Fårö i början på Februari i förhoppning att finna lugnet, och det har vi också gjort. Vilopulsen är nere på en handfull slag per minut, och jag känner mig inte ens stressad över att vara overksam. Under de första två, tre månaderna jobbade jag intensivt med låtskrivande och inspelning. Låste in mig i ett litet rum på ovanvåningen och kom ut några månader senare med två album klara.

Det är dessa album som släpps nu i September, och det är turnén i samband med dessa skivsläpp som fört mig till blt.se. Den 23e September sticker jag ut i min helt nyinköpta Audi90 från 1988 och blir borta i fem veckor. Jag kommer spela huvudsakligen i Tyskland(jag är född i Stuttgart och kom till Sverige som liten grabb), men även Schweiz, Österrike, Belgien, Frankrike, Italien, Tjeckien och Danmark. Yrsa har som vanligt plockat russinen ur kakan och ansluter mellan Paris och Prag, så den största delen av resan gör jag själv.

Jag älskar att turnéra, att spela och träffa vänner och bekanta i Tyskland och andra länder. Jag gjorde min första turné för sex år sen, och hungern är fortfarande kvar, Jag vill inte sluta. Det är tufft ibland. Långa resor, sena nätter, späckade scheman. Det sättet jag turnérar på skiljer sig väldigt mycket från vad man skulle kunna tänka sig är gemene mans bild av turnéliv. Pratade med min gode vän Thomas Denver Jonson häromdan som även han är ute på ändlösa turnéer och han sa något som stämmer mycket väl in på detta. - Man känner sig aldrig lika mycket som en rockstjärna som när man kommit hem och börjat på jobbet igen och alla undrar hur "rockstjärnan" har haft det.

Jag hoppas ni ska tycka det är intressant läsning och jag ska göra mitt bästa för att beskriva turnérandets fram- och baksidor. Att stå på scen och bli inklappad för tredje gången klockan elva för att tre timmar senare somna på en tvåsitssoffa med en icke kastrerad hankatt i ansiktet.

Heaven and Hell. (Eller som Mark Twain sa: Go to heaven for the climate, hell for the company. )

Om några dagar flyttar vi ner till ett gammalt hus utanför Skurup som vi ska hyra ett tag. Detta betyder att vi är mitt uppe i flyttpackning och allt vad det innebär. Dåligt humör är väl den mest påtagliga biverkningen. Men när allt är klart med flytten till Skåne är det bara några dagar mellan mig och Europa. Ska bli grymt att komma iväg.

Från ett mörkt och blåsigt Fårö / Björn Kleinhenz