Trier

En redogörelse för de första dagarna helt allena.

Andi, min gode vän från Hannover stack hem igen efter Göttingen den 29:e så jag har varit helt själv sen dess. Vilket är grymt kul ibland och lite jobbigt andra gånger. Spelade tillsammans med gamla goda Sophia i Wiesbaden i Fredags. Dom hade eget förband med sig(ganska standard för band i den storleken) och jag fick ett 25minuters-set i början av kvällen. Ett riktigt underdog-läge som jag älskar. Var på ett strålande humör och arrangören fick säga till publiken att sluta klappa för det fanns inte tid till extranummer. Haha. Jag punkade skiten ur Sophia om jag får säga det själv.

Alltså. Sådana kvällar har jag ingenting emot att vara själv. Då kan det nästan bli en styrka. Jag har väldigt svårt för när band blir företag. Musiken kommer helt plötsligt i andrahand och man står där och tittar på de där banden(Sophia t.ex.) och undrar om de verkligen har roligt. Så när jag hamnar i ett sådant sammanhang kan jag verkligen uppskatta att slå ur underläge. Här kommer taniga svenske snubben i en Audi90 han köpt på kredit och packar upp en billig gaffa-tejpad gitarr. Då känns det riktigt bra att spela. För då känner jag att jag behövs.

För övrigt hände en helt otrolig grej i Wiesbaden. En man strax över trettio kommer fram till mig och undrar om han får ställa en "underlig fråga". Jag ser direkt på honom att han inte är nån skojare, och tar med honom backstage. Han är tämligen nervös och efter många om om men visar det sig att han gifter sig nu på fredag. Tydligen är en av mina låtar, Starlit Queen, "deras" låt och frågan han ville ställa var om jag skulle kunna tänka mig att ringa till hans blivande fru Nina och spela låten live per telefon när dom står på trappan efter vigseln. Jag sa självklart ja, och jag tror vi var väldigt tagna av situationen båda två, det hela slutade med att vi med gråtandes gav varandra en lång kram. Så jävla fint. Det är just därför jag sliter runt som ett djur år efter år. För att folk faktiskt bryr sig på riktigt. För att det betyder något.

Efter Wiesbaden var det Frankfurt. Aldrig varit där, och trots att jag inte hade så mycket tid(allt för ofta är det så när man kommer till en stad) hann jag gå en rejal promenad och dricka kaffe på en pråm. Bara en sån grej. Spelningen på kvällen var nog en av de underligaste på turnén. Publiken(som var ganska liten 30-35 pers på ett trevligt litet ställe) är helt tyst rätt igenom spelningen. Ingen ger en antydan av att tycka spelningen är speciellt bra. Jag har rätt trevligt själv, men känner mig inte hundra procent avslappnad. Så går jag av, och då blir jag inklappad inte en utan tre gånger. Var grymt. En verkligt fin kväll som avslutades med datorn på magen i sängen. Kollade på "Inside the actors studio" med Ricky Gervais på youtube. Kan rekommenderas starkt. Fan, allt den mannen gör är ju helt brilliant!

Igår Gent i Belgien. Aldrig varit i Belgien överhuvudtaget och spelat innan så jag var spänd. Gent är en grym stad. Helt otroligt vacker. En gammal medeltida stad som tydligen var en av förläparna inom textilindustrin för länge sedan. En viktig stad för handel. En besviken invånare jag pratade med det hela om sa: -And now we have Brussels. Always fucking Brussels.

Sällan får jag hotel när jag är på turné, så när jag nu fick det för andra(!) gången denna resan blev jag såklart uppspelt. Men det är alltid samma sak. Det är helt enkelt inte lika trevligt som att sova hemma hos folk. Man lägger sig på sängen när man kommer hem och sätter på tv´s, mest för att man tror att det är så man gör. Men allt är på konstiga språk. Frukosten är tråkig(jag sover ju på hotel där ett enkelrum kostar max 300 spänn).

I Solingen körde det ihop sig med frukost. Vilket utvecklades till en mycket trevlig liten händelse. En kompis till arrangören kom och hämtade mig på morgonen och körde mig(en mycket mycket livsfarlig chaufför var hon) hem till sig där det serverades frukost. Inte nog med utmärkt frukost. Hennes halvt vansinniga serbiska mamma var där och ville tvunget prata med mig om den svenska kungafamiljen i två timmar. Jag tror aldrig jag suttit så still och bara nickat så länge. Att prata i detta fall var exakt samma sak som att hålla käften.

Ok. Kramp i vänsterarmen nu. Duscha nu och sen iväg ner på stan, fixa lite smågrejer och soundchecka. Blir nog trevligt ikväll.

Rock out with your _ _ _ _ out! / Björn