- Familj & sånt
- Hitta flytet
- 2010-01-19 16:09
- Plus+
Skriv ut
Studie avvisar argument för valjakt
Skyll inte på vikvalen för att de starkt utrotningshotade bestånden av blåval och sillval inte återhämtar sig i Antarktiska oceanen. En ny studie kullkastar hypotesen att det stora vikvalsbeståndet äter upp en del av de hotade valarnas föda.
Artikeln innehåller PLUS-material
Logga in för att öppna
Fakta
Ordningen valar, Cetacea, omfattar cirka 85 arter. Bara tolv av dem är riktigt stora, det vill säga har en kroppsvikt på tio ton eller mera. De övriga varierar kraftigt i storlek, från späckhuggaren som kan väga åtta ton till den lilla californiatumlaren som bara väger 50 kilo.
Enligt Internationella naturvårdsunionen (IUCN) är nio av arterna akut eller starkt hotade: Blåvalen, sillvalen, sejvalen, atlantiska nordkaparen, stillahavsnordkaparen, indiska floddelfinen, kinesiska floddelfinen (som redan kan vara utdöd), Hectors delfin och californiatumlaren.
Ytterligare tio arter – kaskeloten, vitvalen, narvalen, laplatadelfinen, asiatiska tumlaren, irrawaddidelfinen, kamerundelfinen, vitbukiga delfinen, Heinsohns delfin och deltadelfinen – klassas som sårbara eller missgynnade.(TT)
