- Familj & sånt
- Hitta flytet
- 2010-01-19 16:09
- Plus+
Skriv ut
Studie avvisar argument för valjakt
Skyll inte på vikvalen för att de starkt utrotningshotade bestånden av blåval och sillval inte återhämtar sig i Antarktiska oceanen. En ny studie kullkastar hypotesen att det stora vikvalsbeståndet äter upp en del av de hotade valarnas föda.
Artikeln innehåller PLUS-material
Logga in för att öppna
Annons:
Fakta
Ordningen valar, Cetacea, omfattar cirka 85 arter. Bara tolv av dem är riktigt stora, det vill säga har en kroppsvikt på tio ton eller mera. De övriga varierar kraftigt i storlek, från späckhuggaren som kan väga åtta ton till den lilla californiatumlaren som bara väger 50 kilo.
Enligt Internationella naturvårdsunionen (IUCN) är nio av arterna akut eller starkt hotade: Blåvalen, sillvalen, sejvalen, atlantiska nordkaparen, stillahavsnordkaparen, indiska floddelfinen, kinesiska floddelfinen (som redan kan vara utdöd), Hectors delfin och californiatumlaren.
Ytterligare tio arter – kaskeloten, vitvalen, narvalen, laplatadelfinen, asiatiska tumlaren, irrawaddidelfinen, kamerundelfinen, vitbukiga delfinen, Heinsohns delfin och deltadelfinen – klassas som sårbara eller missgynnade.(TT)



