Feber och partytuta

De flesta som har barn har någon gång varit hemma för vård av barn. Det låter lite gulligt när man hör det. En extra ledig dag då man är hemma och spelar spel och myser med sitt snuviga lilla barn.

Kanske ser man hur man sitter och läser en pedagogisk bok och barnet sitter med sin lilla febriga hand och pekar och frågar och säger härliga saker som bara barn kan få till.
Ha ha.

Sanningen är oftast inte särskilt gullig. Barn har en förmåga att bli sjuka när det är som mest stressigt på jobbet. Just den där dagen man bara inte får vara hemma vaknar det lilla barnet med blanka ögon och rinnande näsa. Det är då man tar fram sin allra mest peppande röst och säger att det säkert känns bättre efter frukost. Den feberheta pannan förklarar man med att täcket säkert är lite för varmt för årstiden. Den taktiken fungerar i ungefär femton minuter. Sedan inser man att det inte finns någon återvändo. Detta barn går inte att lämna på dagis. Frågan blir då vem ska stanna hemma? Sambon försöker alltid trumfa med egenföretagarkortet. Dessutom åker han hemifrån innan vi andra vaknar, så han är ju redan på jobbet när det uppdagas att vi har en sjukling hemma. Så första dagen hemma blir nästan alltid min. Grattis Marie.

När jag är sjuk är jag sjuk. Jag ligger helt utslagen i soffan och tycker innerligt och uppriktigt synd om mig själv. Jag kan peta i mig lite glass och godis, men i övrigt gör jag inte många knop. Kanske kollar jag på TV. Eller så läser jag en skvallertidning. Däremellan sover jag. Tänk förkyld man, så har ni en aning om hur jag beter mig. Jag blir väldigt sällan sjuk, men om det inträffar så lever jag mig in i min sjukdom fullt ut.
Tyvärr blir inte mina barn så behagligt sjuka. De ligger aldrig still i soffan eller sover en stund. Har de hög feber kan de bli gnälliga och ledsna. Men sover gör de absolut inte.
Sist jag var hemma med sjukt barn gav jag honom febernedsättande och bäddade ner honom i soffan. Drog sedan igång en Starwarsfilm och förberedde mig på att jobba lite hemifrån medan sonen låg och kurerade sig i stillhet.

Han låg nerbäddad i exakt så många minuter som det tar för febernedsättande att verka. Sedan tvingade han mig att ta tiden på hur lång tid det tar att springa ett varv kring kök och vardagsrum. Inte en gång utan tvåhundraåttiosju. Sedan hittade han en partytuta som han blåste olika sånger i. Min uppgift var att höra skillnad på framtutad Blinka lilla stjärna och Bä bä vita lamm. Inte helt lätt eftersom en partytuta bara har ett tonläge. Men jag får ju erkänna att det var bra ljud i tutan i alla fall.

Sedan avlöste aktiviteterna varandra hela dagen och fick mig skämmas över att ha stannat hemma med detta uppenbarligen inte särskilt sjuka barn. Bestämmer att i morgon ska barnet tillbaka till dagis och jag till jobbet.
Lagom till läggdags smyger såklart febern tillbaka. På morgonen har barnet en feberhet panna som man skulle kunna steka ägg på. Bara att inse att det blir ännu en dag hemma för vård av barn.
Lika bra att plocka fram tidtagarur och partytuta med andra ord?