Är Anders Borg unik?

Flera av länderna i EU har stora problem efter den finansiella - och ekonomiska krisen. Allra värst ute är Grekland. Vi kan samtidigt glädja oss åt att Sverige finns bland den grupp av länder som klarat krisen bäst. Den som får ta åt sig av äran av detta är i stor utsträckning finansminister Anders Borg. Han lyfts fram i borgerlig press som en person som gjort en närmast unik prestation i svåra ekonomiska tider. Men är det verkligen så?

Jag skulle vilja svara ja om det är så att vi jämför honom och den regering han sitter i med tidigare borgerliga regeringar. De borgerliga regeringarna 1976-1982 förde ingen bra ekonomisk politik. Än värre blev det under regeringen Bildt under första halvan av 1990-talet. Den regeringen fick kalla in den socialdemokratiska oppositionen för att rädda en svensk ekonomi i fritt fall. Därefter fick regeringarna Carlsson och Persson ägna stor kraft att bringa reda efter den borgerliga röran under resten av 1990-talet.

Om man däremot jämför honom med Gunnar Sträng, Kjell-Olof Feldt, Göran Persson, Erik Åsbrink eller för den delen Bosse Ringholm så är han inte det minsta unik. Socialdemokratiska finansministrar och socialdemokratiska regeringar har alltid sett till att det varit ordning och reda i de svenska statsfinanserna. Regeringen Reinfeldt fick 2006 ta över en mycket välskött ekonomi.

Till skillnad från tidigare borgerliga regeringar har regeringen Reinfeldt inte misskött ekonomin utan fullföljt den socialdemokratiska traditionen med ordning och reda i finanserna. Det innebär inte att inte misstag gjorts. Det var inte bra att genomföra det fjärde steget i jobbskatteavdraget efter det att den ekonomiska krisen börjat. Att via sänkt inkomstskatt skapa incitament för arbetslösa att söka jobb som inte finns fungerar nämligen inte. Det var inte heller någon bra åtgärd att ge alla företag som har ungdomar anställda en generell sänkning av arbetsgivaravgiften.

Det var att slussa skattepengar rakt in i företag som McDonalds utan att det gav några nya jobb. Man borde i stället ha riktat pengarna till företag som anställde ungdomar som var arbetslösa. Inte heller har satsningarna på jobbcoacher och neddragningar på arbetsmarknadsutbildning och KomVux varit till fördel för vårt land.