BEFRIAD FRÅN EN ORMGROP

Äntligen befriad från Almedalens ormgrop.
Det är vackert, någon gång kul, ofta intressant, men hela tiden bara så för mycket.
Tusentals proffstyckare, journalister, politiker och lobbyister som klättrar på varandra bland rosor och ruiner och hederliga turister i hjärtat av Visby.
För dig som inte var där ger jag min snabbsammanfattning.
Sämst: Folkpartiledaren Jan Björklund som läste upp ett gammalt tal. Dåligt redan första gången.
Roligast: Henrik Schyffert som var förband till Mona Sahlin och som lät sin cyniska satir dansa över Tomas Bodströms olika roller som författare, advokat och riksdagsledamot.
Fiasko: De fyra borgerliga partiledarnas gemensamma framträdande, där de inför förvånade journalister, pratade om hur mycket de hade att göra på jobbet och sedan gav varandra presenter.

Bäst: Att se Lisbeth Palme och Ingvar Carlsson applådera Monas kraftfulla tal.
Stöddigast: Sten Tolgfors som helt tondövt avvisade förslaget om att riva upp den dåliga FRA-lagen och över blockgränserna arbeta fram en mer rättssäker lag som skulle kunna få brett stöd i riksdagen och bland allmänheten.
Snyggast: SVT:s nyhetsjägare Mats Knutsson, bördig från Sölvesborg. I hård konkurrens tog han sig upp på Politikerbloggens lista över de snyggaste männen i Almedalen. Kanske var det de svarta rock-solglasögonen som fällde avgörandet?

Förundras som alla andra över fantastiska Meryl Streep i glada Mamma Mia. Blir nästan dumstolt svensk när jag ser hur Björn och Benny en tredje gång erövrar världen med samma sånger. Ännu bättre känns det när Benny i en av kvällstidningarna berättar att han inte förstår varför människor klagar över skatterna i vårt land. Pengarna från oss som tjänar mest behövs, säger Benny och håller till och med Mona Sahlin om att det är häftigt att betala skatt och att han aldrig tänkt tanken att flytta sin miljard utomlands. Denna vecka då kronprinsessan åter hyllas är jag nästan beredd att utropa Benny for President!

Ser att radikalerna Dan Hylander och Plura med Eldkvarn drog storpublik till Hasslö. Det ger hopp. I tider när den borgerliga regeringen öser pengar över dem som redan har mest och champagneförsäljningen slår rekord på systembolaget, samtidigt som svårt sjuka blir utslängda från sjukersättning och arbetslösa tvingats ut från tryggheten i a-kassan, känns det som om det vore mer än välkommet med mer politisk musik. Som när Bruce Springsteen riktar en kraftig knytnäve i mellangärdet på Bush och hans oljekrig i Irak, med låten Livin In The Future och textraden: ”My ship Liberty sailed away on a bloody red horizon. The groundskeeper opened the gates and let the wild dogs run”.

“Obama for president” står det på skylten som någon i publiken sträcker fram till Bruce på Ullevi. När han tar den vet jublet inga gränser. Någon vecka därefter uppträder Reinfeldt med Bushs fd kampanjchef Karl Rove i Almedalen. Rove var Bushs ”hjärna” och strategen bakom också Irakkriget. År 2000 hjälpte Reinfeldt till i USA för att få Bush vald till president. Hela världen vet hur det gick. Sannolikt är George W Bush den sämsta president USA någonsin haft.

Nu köper statsministerns egen tankesmedja Timbro tjänster av Bushs kampanjchef för att försöka få Reinfeldt omvald. Sådana vänner! Visst är det så att värderingar för människor samman. Det kallas värdegemenskap. Bush – Reinfeldt – Rove. Inte vackert.
Själv lyssnar jag på Benny Andersson, Plura, Schyffert och Bruce och jag hoppas på Obama.
Och nu ska jag försöka reda ut skillnaden mellan en hammare och en skruvmejsel.