Dags för lönelyft för lärare

I vår rullar en av de mest spännande avtalsrörelserna på länge igång. Redan har industrins parter fått bud från medlarna som parterna förkastat. Det handlade dels om lönenivåerna men också om annat som har stor betydelse för löntagarnas ställning på arbetsmarknaden.
Det har inte inte pratats lika mycket om branscherna där våra välfärdsarbetare finns. Vad kommer lärare, barnskötare, undersköterskor eller sjuksyrror att kräva? Och vad kommer det att finnas för utrymme för deras löneökningar?

I måndags publicerade landets största fackförbund för lärare, Lärarförbundet, del 3 i en serie som dom kallar perspektiv på lärarlöner. Där konstaterar man att lärarna har halkat efter rejält i löneutveckling. Man ser ett tydligt samband mellan detta faktum och det faktum att allt fler män flyr läraryrket.
Det innebär att lärarkåren nu drabbas av lägre löner åt kvinnor än män.

När man sätter löner vägs faktorer in som utbildningens längd, ansvar i jobbet och hur påfrestande jobbet är. En lärare har en utbildning som motsvarar en civilingenjör i längd och man har ett mycket stort ansvar för våra barn.
Med detta kan man tydligt se att utbildningens längd och det ansvar vi lägger på lärare väl uppfyller kriterierna för en betydligt bättre löneutveckling än man haft.

Lärarförbundet visar att om man inget gör för att bryta denna utveckling kommer det 2018 att skilja cirka 15 000 kr per månad mellan en lärare och en civilingenjör. Samtidigt visar man också att det behöver rekryteras 50 000 nya lärare de närmaste åren.
Det är dags att vi börjar uppvärdera det jobb som utförs inom skolan och sjukvården. Det är inga rimliga löneskillnader som finns mellan dessa jobb och jobb inom industrin.

Det handlar snarare om ålderdomliga strukturer som härstammar från den tid då kvinnornas arbete sågs som en insats av välgörenhetskaraktär. Ska vi få duktigt folk som jobbar i vår välfärdssektor i framtiden måste kommuner och landsting bli mer attraktiva arbetsgivare. Då funkar det inte att betala oskäligt låga löner eller erbjuda osäkra deltidsanställningar.
Låt gärna lärarna bli det ledande exemplet på hur felavlönade många yrkesgrupper är på vår arbetsmarknad. För vad kan egentligen vara mer ansvarsfullt än att ansvara för våra barns utbildning?