Färdriktning åt helsike

Sju av tio medborgare anser att ekonomiska klyftorna i samhället måste minska. Under snart trettio år har vi haft en motsatt trend i Sverige. För varje år som går glider landets rikaste 10 procent ifrån och de fattigaste i landet halkar efter. En färdriktning som gör Sverige till ett fattigare land.

En människa kan acceptera mycket elände, bara ljuset finns i tunneln. Men en trettioårig trend är inget tillfälligt bakslag. Det är början på en demokratisk kollaps.
Politiken har misslyckats med att driva utvecklingen och lagt sig platt för marknadssamhället.
Samhället som växer fram idag är kundorienterat och stärker uppfattningen att en människa värderas utifrån hennes tillgångar och inte efter ett människovärde. Därför är klasskillnaden allvarligare idag än i en tid då det offentliga samhället fortfarande levde starkt. Patienter, elever och äldre är idag kunder på en marknad.
För att ett samhälle skall fungera krävs en grundläggande tillit mellan människor. Det är ett fundament för tillväxt och en god ekonomi. Men tillit kräver rättvisa och ökad jämlikhet. I ett uppdelat samhälle frodas misstro och trångsynthet. När chefen tjänar fyra gånger så mycket som arbetaren blir inte samarbetet särskilt fruktsamt.

Det som ökar ojämlikheten mest i samhället är skillnaden mellan dem som arbetar och alla utanför arbetsmarknaden. Sjuka, arbetslösa och pensionärer halkar efter allt mer. Solidariteten har minskat i våra välfärdssystem och vi är inte längre beredda att släpa på samhällets barlast.
Kunskapen om arbetets betydelse för jämlikheten har utnyttjats av alliansen för att skapa en ny arbetslinje. Men för att arbetet skall utjämna samhället krävs utbildning och samhälleliga satsningar. Det görs inte genom att tvinga människor till låglöneyrken.

Opinionen för att vända trenden mot ett jämlikare samhälle är blytung. Det som krävs nu är politiskt mod och en benhård vilja att prioritera frågan på alla nivåer. Första steget är att fastslå att enorma ekonomiska skillnader inte är en naturlag. Det är vi människor som valt ett system att värdera varandra på som är fullständigt orimligt.
I dagens samhälle är sjuksköterskan som håller handen och möter desperationen i patientens ögon bara värld en tredjedel mot tjänstemannen som kan rita upp ett snyggt fiskbensdiagram.