Finns inte bara en lösning

Den enda vägens politik.
Det var så Carl Bildt kallade sin regeringspolitik i början av 1990-talet.
Bildts arroganta högmod straffade sig. Sedan räntorna skjutit i höjden och budgetunderskotten skenat fick hans statsministerbana ett snabbt slut.
Men borgerliga debattörers anspråk på att sitta inne med den enda lösningen på samhällsproblem har inte minskat, de har bara antagit andra former.
För visst låter talet om att alliansens ekonomiska politik bygger på vetenskap och beprövad erfarenhet rätt likt ” enda vägens politik”.
Internationellt kan man se en parallell i övertron på marknadskrafternas välsignelsebringande kraft. För många beslutsfattare och ekonomer blev marknadsteorierna en sorts överideologi. Idéer om privatisering och avreglering förverkligades utan normal kritisk prövning.
Ända fram till finanskrisen.
Då sprack bubblan och miljarder medborgare världen över fick smärtsamt uppleva konsekvenserna av den nyliberala kraschlandningen.
I en rapport från Arbetarrörelsens Tankesmedja, ”Borgs dogmer”, granskas teorierna bakom den nyliberala politiken (det är jag själv och Anne-Marie Lindgren som är författare).
Efter finanskrisen står det klart för alla att det kan sluta mycket illa om marknadskrafterna släpps fria. Marknader är inte naturligt effektiva, självreglerande och styr mot balans, som nyliberalerna påstått.
Nu uppmärksammas också forskning som visar att många föreställningar som påståtts vara oomtvistade sanningar inte stämmer med fakta. En efter en spricker myterna.
En hög skattenivå hämmar inte tillväxt och jobb. Otrygghet på arbetsmarknaden leder inte till fler jobb.
Stora inkomstklyftor ger inte fler chansen att komma sig upp i samhället. Ojämlika samhällen fungerar inte bättre än mer jämlika.
Regeringens s k arbetslinje har visat sig bestå av nästan enbart utbudshöjande åtgärder. Och utbudspolitiken ger inte automatiskt fler jobb eftersom den inte fungerar i lågkonjunktur. Dessutom blir priset för en sådan politik orimligt högt när skatten sänks även för de med goda inkomster.
Kritiken av de nyliberala idéerna är inte ny, men den har fått dåligt genomslag tidigare.
Fiaskot för den extrema marknadstron har varit så uppenbart och totalt att det nu äntligen finns plats för alternativa berättelser och tolkningar.