Gröna moderater lurendrejeri

Nästa gång jag är på arbetsintervju skall jag lansera mig som en lysande snickare. Min historia avslöjar att jag har misslyckats med mitt snickrande ända sedan jag gjorde det fulaste tidningsstället i trädslöjden, men vad gör det. Kan det öka mina chanser till en anställning är det väl helt okej?
Det tycker i alla fall moderaternas partisekreterare Per Schlingmann. Han vill lansera moderaterna som miljökämpar.
Detta trots att miljövänner tidigare har gjort ett försök att få till stånd en märkning av partiet som en miljöfara.

Miljöpolitiken bedrivs framförallt i Bryssel. Naturskyddsföreningen har kartlagt alla svenska parlamentarikers miljöarbete i parlamentet. Det tydliga resultatet visade att tre av de fyra moderata parlamentarikerna misskött sig så grovt att de fick betyget underkänt. Inget annat parti var i närheten av moderaternas usla resultat.
Det är moderaternas totala ointresse för miljöfrågor som gjort partiet unikt under det senaste årtiondet. Alla andra riksdagspartier har i alla fall skaffat sig någon sorts miljösamvete.

Gunnar Hökmark , M, är ändå den politiker som utmärker sig mest. Hans ärorika kamp för industrins rätt att använda gifter kommer säkert att gå till historien som något av det dummaste en svensk politiker gjort. Han kämpade för rätten att använda en giftigare kemikalie om det finns en likvärdig som är ofarlig.
Statsminister Reinfeldts oro för höjda bensinpriser och satsningar på motorvägar istället för järnväg är fler exempel på moderata miljöinsatser.

Moderata trendspanare har ännu en gång satt fingret i luften. Ett tidigare totalt ointresse för miljön skall bytas ut mot en grön profil.
Inte på grund av en ideologisk svängning utan en kalkyl om att det blir lättare att vinna valet med ett grönt stänk i det mörkblå. Samma taktik som föranledde ett vurmande för arbetarna inför förra valet.

Inför höstens val borde moderaternas taktik vara genomskådad. Deras strateger lyckades lura väljarkåren en gång, men att luras på samma sätt två gånger borde vara svårt.
Ett parti kan inte arbeta efter en agenda i beslut efter beslut och sedan stå på torgen och utge sig för att vara något annat. Det skapar politikerförakt och förminskar demokratin till att handla om marknadsföringsknep. En utveckling som moderaterna driver hårdare än alla andra partier tillsammans.