Ett välgörande bad

När man har två barn, ett gäng hästar, lite katter, en hund och en sambo kan man ibland behöva lite tystnad runt omkring sig. Vad kan då vara bättre än ett varmt väldoftande bad? Att stilla sjunka ner i det varma vattnet och bara fly vardagen en stund. Visst låter det lyxigt?
Men av någon märklig anledning blir det aldrig så lyxigt när det är jag som badar. När sambon badar så går han in i badrummet, häller upp badvattnet och sen badar han. Det låter ju ganska enkelt. Inga krusiduller.

När jag går in i badrummet och häller upp badvattnet så tar det max en minut innan något barn kommer in och har någon skum fundering som måste tas upp precis just då. Det kan vara en fråga om varför det luddiga i luvan på jackan heter lurv istället för lörv (jo, så heter det!). Eller så har det hänt något i Starwarsfilmen som måste upprepas. Med ljudeffekter.

Sist jag badade kom barn nummer ett på att han kunde skaka på rumpan i slowmotion. När han hade visat den färdigheten i ungefär två minuter så gick han över till att sjunga julsånger i slowmotion. Förstår ni hur irriterande det är att för femte gången lyssna till ”Father Christmas” i slowmotion? Den är inte ens bra i normalt tempo. I slowmotion blir den olidlig.

Ungefär i mitten av konserten dyker barn nummer två upp. Han tror på allvar att han har potential att bli en duktig hemlig agent. Ganska ofta smyger han runt och tror att han är helt omöjlig att upptäcka. Just denna dag var hans hemliga uppgift att smuggla in konservburkar i badrummet. För att distrahera mig så att jag inte skulle se att han släpade på burkarna ställde han väldigt många frågor om lamporna i badrummet.

Hela tiden pratar barnen med varandra. Ja, även det barnet som sjunger i slowmotion pratar. Han tillrättavisar sin bror med jämna mellanrum. Sången får helt enkelt en extra paus medan han förklarar något för brodern, och när han sedan ska återuppta sången kan det hända att han kommit av sig och får ta hela eländet från början igen.

Ofta kommer även min fina lilla katt in och hälsar på mig i badet. Det gör verkligen ingenting. Hon är tyst, smidig och mjuk och håller sig borta från själva badvattnet. Hon kan gå runt lite på kanten och utstråla harmoni och självsäkerhet i en sällsam kombination.
Tyvärr åtföljs alltid katten av den inte lika tysta och smidiga hunden. Trots att hunden har bott hos oss i snart ett år kan hon inte se katten utan att pipa, studsa och skutta runt.

Är det inte märkligt att det alltid blir fullsatt när jag badar? Man kan ju undra varför jag helt enkelt inte bara låser dörren om mig?
Tja, då blir det ju alldeles tyst. Och så kan man ju inte ha det?

Gott nytt år!