Nyliberala hästsvans- ekonomer styr

Tänker på Elvis hjärtskärande och förtvivlade ”It´s Over” som han sjöng till sin älskade Priscilla när hon lämnat honom, när jag ser hur Mikael Odenberg tar farväl till den borgerliga regeringen.
Försvarspolitiken har havererat och riskerar att implodera.
Det finns varken tanke, långsiktighet eller analys. Eller som Odenberg valde att själv formulera sig ”det finns inget underlag för politiken”.

Det är inget nytt i svensk politik att minska Försvarsmaktens uppgifter och kostnader. Men riksdagen har faktiskt också samtidigt lagt till nya uppgifter och kompetenser. Omställningen från det stora, men farligt tomma, invasionsförsvaret till ett internationaliserat och insatsberett försvar har skett efter nogsamma analyser, beräkningar och i många små steg.
Det mesta av arbetet har skett i dialog mellan samtliga partier i Försvarsberedningen, där jag själv var ordförande åren 2000 – 2006. Vi har skrivit inte mindre än elva omfattande rapporter med tankar och förslag. Det har handlat om tusentals arbetstimmar. Vi har aldrig skjutit från höften.

I onsdags berättade Mikael Odenberg att det inte är försvarsdepartementet som styr försvarspolitikens innehåll, än mindre riksdagens partier. Uppgiften har istället flyttats till en så kallad genomförandegrupp i finansdepartementet. Försvarsministern är överkörd, ÖB är överkörd, riksdagen är överkörd och hygglige Sten Tolgfors från Örebro kallas in för att bli lydig marionett åt finansminister Borg.
Svensk försvars- och säkerhetspolitik är från och med nu utlämnad till ett gäng nyliberala ”hästsvans-ekonomer”. De har inga ambitioner för Försvarsmakten, de ser endast myndigheten och verksamheten som ännu en utgift.
De förstår inte varför Sverige är med och stärker FN och människors rätt till fred och frihet när vi sänder soldater till svåra uppdrag i Asien och Afrika. De förstår inte att det är viktigt att Sverige som land alltid kan hålla koll på vad som händer på, och framförallt under, Östersjöns yta och att det är ett långsiktigt åtagande och att det kostar i dyra system och att Sverige är världsledande inom området.
När de nu får ta över försvarspolitikens innehåll lämnar försvarsministern det sjunkande skeppet.

Statsministern talar storögt om att han vill att det viktiga arbetet i försvarsberedningen skall fortsätta. Vem försöker han övertyga? Riksdagens partier bestämmer ju inte längre vad som får stå i rapporten. Vem ska ta emot den? Inte lär Reinfeldt, till skillnad från Persson, låta rapporten bli till regeringens politik i form av en proposition. De flesta studiecirklar i ABF:s kursutbud lär ha en tyngre betydelse än den försvarsberedning Reinfeldt säger ska arbeta vidare. Det är pinsamt. Vi socialdemokrater önskar breda uppgörelser om försvarspolitiken. Det är vår inställning.
Vi känner också ett ansvar för att försvarspolitiken inte faller ihop som ett korthus. Därför är ÖB Håkan Syréns inställning värd respekt. Regeringen har en bättre ÖB än vad den förtjänar.
Jag säger som Elvis; ”It’s a mess of blues”