Odell och Littorin lade ribban

I tisdags ryckte två vita riddare ut ifrån regeringen på ett ärofyllt uppdrag. Uppdraget var att smutskasta motståndarsidans ledare utan att någon skugga skulle falla på statsminister Fredrik Reinfeldt. Mats Odell, (KD), och Sven-Otto Littorin, (M), slog nästan knut på sig själva i konsten att sprida dynga, utan att bli anklagade för smutskastning

Alliansregeringen är livrädd för att svenska folket skall glömma att Mona Sahlin för femton år sedan betalade privata inköp med regeringskortet och betalade i efterskott. Hon var noggrann med att anteckna på kvittona att inköpen var privata, men det räckte för att starta en hatkampanj mot en politiker som vågade tala om och med homosexuella och invandrare i en tid när alla andra tittade åt ett annat håll.

För det var inte inköpet av en toblerone som tvingade Mona Sahlin till en timeout 1995. Tobleronen dök upp som ett alibi för rädslan till en politiker som vågade prata om obehagliga saker på nittiotalet. Att föra en öppen diskussion var uteslutet. Homofobi och en rädsla för att hantera problematiken omkring invandringen blåstes upp till ”tobleroneaffären”.
I och med att ”alliansriddarna”, Odell och Littorin har öppnat avfallskranen till 2010 års valrörelse, måste den rödgröna oppositionen ta ställning till vilken sorts debatt man vill föra fram till valet.
Smutskastning luktar desperation och inskränkthet lång väg, men viljan att hämnas oförrätter är stark. Då gäller det att höja sig över hämndbegäret och inte plocka billiga poänger på Littorins smutsiga vårdnadstvist eller Carl Bildts samröre med krigshetsare och oljemaffian.
Det är en stark politik för ökad rättvisa och ett hållbart samhälle som är bästa vapnet mot alliansens försök till att misstänkliggöra Mona Sahlin.
Alliansregeringen slog ju ett svensk rekord i ministeravgångar orsakade av skandaler i början av mandatperioden, så låt dem illustrera uttrycket ”kasta sten i glashus”.
Fortsätt att bemöta allianspolitiken som leder till utanförskap och ökade klyftor, så hoppas jag att väljarkåren ser igenom dimridåerna. Riddarna av etik och moral, Odell och Littorin försöker vilseleda väljarna.