Om vi ska ta det tillbaka

Många valstugor är på plats, dörrknackningen har varit igång, förtidsröstningen är snart här, utspel på riksnivå avlöser varandra. Det har hettat till. Men det finns plats för ännu mer glöd. Rösterna kan höjas ännu mer. Och det behövs fler. Inte bara dom gamla vanliga. För ingen kan ju säga att valet inte rör mig. Inte när valet 2010 gäller värderingar. Om hur vi ser på varandra.

Vill du ha nåt du inte har, får du ta från det som finns. Det är enkel matematik. Och alliansens skattesänkningar är inte ett dugg annorlunda. Det är också enkel matematik.
När några får, blir andra utan. Ändå påstår Reinfeldt att Sahlin ljuger. Underförstått menar han hela oppositionen, men gör det lätt för sig och kör vidare på mosa-Mona-kampanjen hellre än att försöka slå Wetterstrand eller ta en ärlig fight om mening och allvar, om solidaritet och jämlikhet.

Välfärd är annars det ord det slåss om och som politikerna använder mest, enligt dom som räknar. Men medan regeringspartierna vill fortsätta rusta ner ännu mer, pratar oppositionen om välfärd för alla. Den allmänna välfärden. Som ska garantera trygghet när du är liten, blir sjuk eller arbetslös, behöver vård eller blivit äldre. En välfärd som också betyder en bostad, och att skolan gör mer än bara fungerar.

I högerögon har den allmänna välfärden alltid varit för omfattande, det offentliga alltid för stort. Och i fyra år har dom kunnat göra det dom ville, och nu är vi där. Den som inte är med i alliansens version av arbetslinjen, blir utan. Antingen sin sjukersättning eller a-kassa. Eller får pensionen beskattad ännu mer. Välfärd är inte längre vara något för alla.
Nu heter det välfärdens kärna, och högern pratar på om privata försäkringar och vikten av eget sparande.
Som om verklighetens folk hade pengar att lägga undan.
Inte konstigt att många är rädda. Rädda för att bli arbetslösa. För att bli sjuka. Rädda för grannen, som kan ta jobbet ifrån dig. Och till slut rädda för vad solidaritet, visioner och en bättre värld kommer att kosta av dig själv.

Vi har dom politiker vi förtjänar, heter det. Men lika sant är att du får det samhälle du väljer. Att bara mumla eller sitta vid köksbordet gör ingen bättre värld. Och absolut inte plånboksegoism. Så han har mer än rätt, den gode Wiehe. Nu gäller hårt mot hårt, om vi ska ta det tillbaka.
Och då måste vargen i oss vakna.