Opinion på gott och ont

I helgen blev det tydligt igen. Att det går fort i fotbollen och att det inte sparas på skällsord i kvällstidningar. Alltså har Englands målvakt inget liv längre, hans liv slut är efter en match och alltså blev Rose inte bara utbuad på Sweden Rock, han är ett arsle.
Så går det inte till i politiken, inte ens kvällstidningar skriver så om det annars så omtalade föraktet. I politiken kan istället dom flesta komma igen och igen och arsle skulle aldrig förekomma, inte öppet i alla fall. Men det finns andra konstigheter, och opinionsundersökningar ett valår är en del.

Det är ett evigt tjat och ständigt nya. Så vem bryr sig, kan man fråga. Och ena stunden rött nästa stund blått, hur seriöst är det? Alliansen presenterar inte fler skattesänkningar ojämna veckor och dom rödgröna lovar inte nya a-kasseprocent jämna. Politik går faktiskt inte hur fort som helst, det behövs inga veckoopinioner.
För hur många får just därför inte lust att piffa upp det hela, svara precis tvär emot sin eventuella övertygelse - och säga SD till exempel, bara för att dom fick 3,2 förra veckan. För att skapa rubriker, få höra experter analysera ”om det var val idag”, läsa ännu fler dumma kommentarer på nätet.

Drösar med opinionsundersökningar stör mer än dom gör nytta. Sakfrågorna kommer bort, eller slarvas över. När det är politikens ansvar att hålla sig till dom riktiga frågorna. Och tredje statsmaktens ansvar att borra ännu djupare, förklara ännu bättre och ännu tydligare visa på alternativen. Istället för att hänga upp sig på lösnummer och låtsas sätta dagordningen.
Men om vi nu vill se världen med statistik, varför inte göra riktiga snackisar av att var femte mamma är ensamstående, pappor jobbar mest av alla, kvinnor jobbar deltid i större utsträckning än män i alla EU:s länder och att framtidens arkitekt är en kvinna. Eller varför det är 3 gånger så vanligt att unga män i 20-årsåldern dör än kvinnor i samma ålder och att kvinnor som själva är födda i Sverige men har föräldrar födda utomlands föder färre barn.

Det är också politik och minst lika intressant som att MP har unga anhängare, centerns är födda i Sverige, det finns många högutbildade bland FP:s väljare och M:s är medelålders och tjänar bra men det gör inte socialdemokraternas sympatisörer.
Det kanske till och med är svaret på varför?