Östen Erikssons himmelska bokdebut

En fritänkare med rätt att viga folk i en skogsdunge. Så kan man sedan ett år tillbaka presentera Östen "med resten" Eriksson. Med bokdebuten "Änglamannen" kan en av Sveriges mesta storyteller-musiker också kalla sig författare.
Det började med att han ville bli präst. Men studierna i religionshistoria för några år sedan blev inte vad Östen Eriksson hade tänkt sig.
- Det var för inrutat, för många regler och för exkluderande. Då faller ju hela gudstron om att välkomna alla, berättar han från Enånger i Hälsingland under en paus i Östen med restens sommarturné.
Däremot blev ett par intervjuer som Östen Eriksson gjorde under studietiden den idémässiga grunden för bokdebuten "Änglamannen".
- Jag for omkring och intervjuade präster, frikyrkomänniskor, medier, shamaner, agnostiker - och så kallade vanliga människor. Alla som jag talade med hade upplevt något i livet som de inte kunde förklara, händelser med ett övernaturligt skimmer.
Andlig utvecklingUnder sin intervjuresa mötte Östen Eriksson flera new age-anhängare. Hans uppfattning är att många svenskar vill ta del av kyrkan, men inte gudstjänsterna, att de vill uppleva mystiken och känslan mer än det talade ordet. Själv ser han sig som en fritänkare som alltid har varit troende, numera med rätt att viga par.
- Jag tror att man kan göra det på ett fint och andligt sätt utan att vara präst. Då kan man stå i en härlig skogsdunge, på en strand eller var man vill.
Just en alternativ syn på livet är också vad huvudpersonen Robert i Östen Erikssons "Änglamannen" får erfara. Efter att mirakulöst ha räddats från att bli påkörd av en bil inser han att han i hela livet har haft en skyddsängel som följeslagare.
- Boken handlar om andlig utveckling, om dörrar som öppnas i Roberts inre och hur han ser på verkligheten ur andra perspektiv. Många gånger är vi så stressade så vi inte hinner uppfatta allt som vi tar in, det sveper förbi. Men Robert tvingas dra i handbromsen för att kunna fortsätta existera.
ÄnglavaktDet tog Östen Eriksson nästan åtta år att skriva "Änglamannen". Det som satte igång processen var en fotoperation 2004.
- I stället för att titta på tv så började jag att skriva. Utgångspunkten var vad som skulle hända om man kunde tala med sitt inre jag.
Men man snyter inte en bok ur näsan. Du måste också ha varit intresserad av att skriva?
- Jo, jag är nog en berättare. Alltid när jag står på scen så tycker jag om att prata lika mycket som att sjunga, vilket kanske är irriterande för vissa.
Har du själv upplevt det som Robert gör i boken, det vill säga haft änglavakt?
- Ja, i hela livet. Jag har både klarat mig från allvarliga bilolyckor och varit nära att bli överkörd av tåg som barn. Det har fått mig att tänka till.