Blekinges mest lovande pophopp solodebuterar

Det må vara konstnärssjälens allra innersta dröm. Men vad än Bräkne-Hobys popgäng Billie the vision & the dancers må tro, så betalar sällan kärleken räkningarna till slut. Kanske indirekt. Först krävs dock hårt arbete. Något Robert Svensson alltid varit medveten om.

Det var därför han tog ett jobb. Blev knegare och tar nu hand om gamla på ett äldreboende i Stockholm.

Där fick Asarumspojken en annan syn på livet.

Och minsann en käftsmäll.

- Man insåg ganska snart att alla inte har det så bra som en annan. Visst, jag tog jobbet för att kunna betala räkningarna, men det har verkligen varit en livserfarenhet som gjort mig mer ödmjuk Och jag är inte den som kan gå och slappa med a-kassa. Jag skulle bli tokig då och det skulle bara sluta med att jag blev helt apatisk och kanske slutat skriva låtar och spela in musik, säger en viskande Robert Svensson under en lunchrast.

Nu har Robert Svensson aldrig varit världens varken mest apatiska eller gallskrikande person. Inte ens under de mer hårda Karlshamnsåren då han frontade band som The Distorted Pilot Programme.

Redan då jobbade han med att hitta en egen stil. Något som han, ensam med en gitarr, började utveckla på en rad klassiska spelningar, bland annat på Uterock i Bräkne-Hoby 2005, och senare i hyllade bandet Mixtapes & Cellmates som snabbt skaffade sig en trogen skara fans, inte minst i England och Japan.

Nu är han dock, tillfälligt, solo igen. Mycket tack vare Robert Svensson ständige bollplank, Magnus Öberg, på skivbolaget Nomethod.

- Han visste att jag skrev nya låtar hela tiden och såg att jag kunde utvecklas som sångare och låtskrivare. Med en soloskiva kunde jag släppa färgen, ta ut svängarna, göra precis vad jag ville.

Vilket han också gjorde. På debuten Young punks are on the never-never trängs snäv, klassisk indiepop, svävande brussymfonier och synthpop. Robert Svensson har producerat själv, men fått hjälp av såväl Öberg samt gäster som Adam Olenius (Shout Out Louds), Jejo Perkovic (The Bear Quartet) och Markus Krunegård (Laakso).

- Det har verkligen varit en givande resa. Framför allt har jag lärt mig att hårt arbete lönar sig och att man aldrig, aldrig får ge upp. Soloskivan har varit en kick för mitt självförtroende.

Det ursprungliga målet var att släppa skivan i våras.

- Den var helt klar i april, men vi tänkte att det ändå var för sent att boka festivalspelningar så vi flyttade fram släppet och spelade in några nya låtar i stället, säger Robert Svensson.

Skivan släpptes i Japan förra veckan och i Sverige den 1 oktober. Under hösten väntar klubbspelningar runt om i Sverige och England. Därefter samlar Robert Svensson Mixtapes & Cellmates igen, som ska in i studion i januari för att spela in en uppföljare till den självbetitlade albumdebuten från 2007.

- Så vi finns fortfarande, men har bara legat i dvala ett tag.