Kär tradition med starkt blås

Högtid och feststämning präglade torsdagskvällens konsert. Ute blåste kalla sommarvindar, ja, även inne, men stämning var god och värmande.
Ola Truedsson inledde med att tacka landshövdingen Ingegärd Wärnersson, som satt på första bänk, för hennes stöd till Marinens musikkår.
Efter Glinka följde ett uruppförande av Konsert för vibrafon och blåsensemble av Ney Rosauro, med slagverkaren Peter Stolpestad som solist, kvällens musikaliska höjdpunkt.
Konserten präglades av en rolig blandning av traditionell blåsorkestermusik, med marscher som Gösta Korsgrens HM Fylgia, danser från Respighis La boutigue fantasque och Leroy Andersen lättsamma 50-talsörhängen.
Sista verket på programbladet var den vackra musiken från Elsas procession vid giftermålet ur Wagners opera.
Då gled plötsligt dörrarna upp bakom orkestern och havet speglade sig i cymbalerna. Effektfullt och uppskattat av publiken som lät bravoropen blandas med applåderna.
På det måste det bli extranummer. Kanske också för att konserten filmades för eventuell framtida visning i tv. Föreningen Marinens musikkårs vänner har nämligen ansökt hos länsstyrelsen om pengar för att får göra film.
Marcia Carolus Rex med orkestern och fyra trumpetare med flaggprydda instrument blev ett uppskattat inslag före marinbaschefens tack.
Tacket följdes naturligtvis av Chefsmarsch innan det var dags för den verkliga avslutningen, nämligen Kungliga flottans defileringsmarsch.
Om det blir någon konsert nästa år vet ingen. Men alla verkar arbeta hårt på saken. Marinens musikkår är älskad och önskad i Karlskrona. Inte tal om annat. Och Andreas Hanson framförde orkesterns tack.

Jane Betts