Trivsamma jazztoner till minne av Povel Ramel

Per Larsson, pianist, Hans Ingelstam, trombonist, Hans Brandgård, trombonist, Anders Alm, klarinett, Bent Persson, trumpet, Jacob Ullberger, gitarr, Mattias Puttonen, trummor, och Thomas Ekström, basist.
Gösta Hägglöf, konferencier.
Arr: Karlskrona riksteaterförening
Konserthusteatern, Karlskrona
tisdagen den 6 november 2007.Svensk Ramelorkester bjöd på trivsam tisdagskväll i jazzens tecken på Konserthusteatern i Karlskrona.
Povel Ramel stod i centrum när denna färgklick av nio medel-
ålders herrar gav järnet med välklingande jazztoner.
Publiken var inte stor, några hundra kanske, men uppskattande.
Konferencieren Gösta Hägglöf, som känt Povel Ramel i 20 år, kunde presentera både kända och okända låtar med roligt mellansnack. Orkestern började med Än sjunger gubben, vilket han tyvärr inte gör. Povel Ramel dog i somras.
Enligt teaterföreningens ursprungliga planering skulle
Povel Ramel själv har stått på scenen i Karlskrona, dock med en annan orkester. Kontraktet var skrivet. Det berättar Hans-Göran Håkansson i Karlskrona riksteaterförening.

Från 1942
Povel Ramel var en sällsynt begåvning, mångkunnig som artist och fram för allt en fantastisk musiker. Det skadar inte att bli påmind om detta faktum.
Ramelorkestern tog avstamp i 1940-talet.
Silvermåne över Kattegatt från 1943 var en av de första
låtarna som Ramel gjorde mu-
siken till. Han tyckte inte själv om den. Det gjorde däremot Sten Broman, berättade Gösta Hägglöf. Sten Broman var fruktad musikkritiker på Sydsvenska Dagbladet i Malmö i närmare 40 år.

Igenkännande
Din njugga farsa och din snörpiga mamma, Brevet du skickade, Det är de små detaljerna, Det regnar på vår kärlek, Vårt lilla egna blå Hawaii från 1942 (som publiken nickade extra igenkännande åt), Alla har vi varit små - låtarna framfördes skickligt med en blandning av soloinslag och sång.
Bland annat sjöng Anders Alm och Hans Brandgård framgångsrikt En schlager i Sverige med äkta touche av Ramel, utan så stora gester, men med tydliga ord och fina stämmor.
Povel Ramel, som gjort en cd med Svensk Ramelorkester (Classic jazz production), har skrivit en låt direkt för orkestern, En tillräckligt stor summa. Denna spelades naturligtvis vid tisdagens konsert.
Det enda som saknades var ett längre pianosolo av Per Larsson. För visst var Povel Ramel en fantastisk pianist? Det är så man minns honom, med kepsen, vid pianot, och de flödande och koncist formulerade texterna.

Färgglatt
Några blommor fanns inte på scenen. I stället lyste musikerna upp med sina färgglada skjortor i rött, grönt, turkost, samt tre blå och en brun.

Stampade takten
Teaterföreningens representanter Lars Fryksén och Rolf Johansson hann precis upp på scenen med blomma och hemlig present, innan det blev extranummer. Dock inte Naturbarn. Den sade sig orkestern inte kunna.
Många fötter stampade försynt takten, fingrar trummade på det program som inte fanns. En och annan hade antagligen gärna dansat. Så kändes det i bänkraderna där den grå eminensen bland Ramelälskare hade mötts.

Jane Betts