Kiwanuka gör soul som låter som förr

Michael Kiwanuka från London är årets stora musikhopp, i alla fall enligt BBC:s Sound of 2012. Med sin souligt maffiga röst, sitt varma gitarrspel och 70-talsdoftande låtar, nämns Michael Kiwanuka i samma andetag som Bill Withers och Otis Redding.
Debutskivan "Home again", släpps först den 12 mars men förväntningarna är stora på Michael Kiwanuka. Dagen efter en mindre spelning i Stockholm och medverkan i SVT:s "Skavlan", sitter han på skivbolagskontoret och käkar äpple.
- Om jag ger ett lugnt intryck är det väl för att jag tycker att det är fantastiskt det som händer just nu, det är bara att njuta av att folk tycker om det jag gör, säger Michael Kiwanuka.
Rocken bröt tristessenHan föddes 1987 i norra London. Hans föräldrar emigrerade från Uganda och musiken hade ingen särskilt framskjuten plats i hemmet. Men en dag i skolan bröts tristessen under den återkommande aulasamlingen. Ett band spelade några rocklåtar och han knockades av musiken. Ett halvår senare fick han en billig gitarr och efter det fanns det inget alternativ till musiken även om det var först för två-tre år sedan som han nådde fram till hur han vill låta.
- Om man som jag, på något sätt, bär mina influenser, som Bill Withers, på kavajslaget, då får jag skylla mig själv lite grann. Då blir det jämförelser, säger Michael Kiwanuka och fortsätter:
- Det handlar ju om att mer och mer hitta sig själv i musiken. Min stora hjälte Bob Dylan började med att spela Woody Guthrielåtar och landade rätt snabbt i en egen stil. Precis som Michael Jackson gjorde, säger Michael Kiwanuka som ser lycklig ut när han pratar om kombinationen mellan värme och råhet i ljudbilden i musiken från tidigt 1970-tal.
Aldrig kärLåtar som "Tell me a tale", "Home again" och inte minst "I need your company" andas just souligt 1970-tal, stora känslor och innerlighet, framsjunget med fylligt mörk röst. Han har förmågan att bygga upp pampiga och känslosamma soulslott, men kär har han faktiskt aldrig varit.
- Åtminstone en låt handlar om vad jag skulle göra om jag var kär och jag har hört oändligt mycket musik som handlar om kärlek. Men jag har faktiskt aldrig haft den där känslan av att längta efter en viss person hela tiden, säger Michael Kiwanuka och lägger till att låtskrivande handlar väldigt mycket om att tänka sig in i olika situationer.
- Så jag skriver om sånt jag bryr mig om, det kan vara om längtan, oro eller varför saker blev som de blev, säger Michael Kiwanuka.