- Senaste nytt
- Ledare BLT
- 2012-10-13 00:01
Skriv ut
60 år gammal fredskämpe
Den norska Nobelkommittén gjorde sannerligen ett överraskande och oväntat val när man utsåg Europeiska unionen, vardagligt EU till 2012 år fredspristagare.
Det var nog många människor runt om i Europa som förvånat höjde ögonbrynen när beskedet kom. Va, EU, är det en organisation som arbetar för fred!?
Det är alldeles säkert många som glömt eller förträngt att EU främst är ett fredsprojekt. Samarbetstanken manifesterades redan genom kol- och stålunionen 1952 i det så kallade Rom-fördraget. Dess främsta funktion var just att förena två gamla fiender som under årtionden krigat mot varandra med 100 miljoner döda som fasansfullt resultat.
Därför är ett erkännande och en påminnelse om ursprunget och fundamentet för EU välkommet, kanske särskilt i dessa dagar när nationalismen breder ut sig tillsammans med EU-skepticismen. När allt mer fokus ligger på den ekonomiska krisen är risken stor att vi glömmer fredstanken, förhandling istället för förstörelse.
Det är många som har kommenterat priset från olika utgångspunkter. Jag tillåter mig att citera vår EU-kommissionär Cecilia Malmström när hon skrev på sin blogg:
Mina första tankar om beslutet: Roligt, oväntat, viktigt. Oväntat, naturligtvis, eftersom det finns en lång rad andra – både organisationer och personer – som kämpar för fred och demokrati världen över, och som också hade kunnat tilldelas priset, dissidenter och organisationer som kämpar i motvind.
Men att EU får detta pris är samtidigt viktigt. I dessa tider av växande ekonomisk oro och vacklande förtroende för det europeiska projektet, är det värt att påminna om varför EU en gång kom till.
Så långt Cecilias tankar.
Vi ska heller inte glömma vilken betydelse lockelsen i ett EU-medlemskap haft för länder som tidigare tyngdes under kommunismen. De baltiska länderna ses idag som självklara medlemmar i EU, ändå är det bara åtta år sedan de kom med i gemenskapen.
Villkoren för ett medlemskap i denna union gör också att fokus sätts på bland annat på rättsstatens utveckling och mänskliga rättigheter som fundament för denna fredliga samvaro.
60 år av nästan oavbrutna stridshandlingar har nu följts av 60 år av fred. Det är väl ändå värt ett fredspris!
