Besökarens dilemma

Det pyr i den blekingska besöksnäringen. Superföretagaren Rune Andersson ser det som en av länets största möjligheter, det ordnas en gala med turismtema på Ronneby Brunn och det finns tydliga tecken på kompetenshöjande satsningar lite var stans.

Allt detta är givetvis ytterst glädjande, men det finns ett litet problem – hur ska vi kunna locka turister i betydande mängd när vi själva knappt kommer härifrån och sedan hem igen?

Besöksnäringen baseras precis som det låter på besökare, att de ska komma hit och njuta av allt vi har att erbjuda. De som kommer hit ska få en upplevelse att ta med sig hem och berätta för andra om.

Dessvärre kan den största upplevelsen i många fall bli uppgiften att ta sig hit, eller kanske härifrån, och det är nog inte den erfarenheten som man vill snabbt ska sprida sig via de sociala nätverken och andra medier. Att skriva om försenade eller inställda tåg, ersättningsbussar, nattliga taxiresor från Alvesta och annat som tillhör en SJ-resenärs vardag bidrar knappast till något positivt.

Det är givetvis inte oss blekingar det beror på att kommunikationerna inte fungerar, men lyckas vi inte reda ut det kan mycket av allt arbete med turismsatsningar och annat vara mer eller mindre bortkastade.

Visst, vi har färjelinjer över Östersjön och det ska vi vara glada för, men det är inte därifrån vi kan förvänta oss den största tillströmningen av turister. Turismtrenden pekar tydligt på en ökande inhemsk turism och då är vi i mångt och mycket beroende av vägar och järnväg. Eftersom det även görs satsningar på danskar, tyskar och holländare blir dessa former av transporter än viktigare.

Att SJ sedan länge slutat att leverera det man förväntas leverera (och ta rikligt betalt för) vet alla som försökt sig på att resa miljövänligt. Trots en relativt mild vinter, något som borde vara till deras fördel, är läget akut.

Och i och med banarbeten i alla riktningar dras nu andra aktörer in i soppan, kommunikationen försämras ytterligare och stationshuset i Emmaboda fylls på med ännu fler frusna, vilsna resenärer som inte vet hur man ska komma vidare.

Våra så kallade motorvägar till och från länet består av rondeller, samhällen, rader av olika hastighetsbegränsningar och annat som gör att man tvekar inför alternativet att ta bilen. Det är många som drar sig för att komma hit, oavsett vad man lockar med.

Vi kan givetvis inte få allt, men vi kanske kan få något. Ska vi hamna på kartan som något mer än en udda landsände krävs det rejäla tag.

Att reda ut situationen med SJ och deras olika samarbeten kan kännas som en övermäktig uppgift, så möjligheten är kanske att hitta helt nya alternativ och arbeta hårt för att åtminstone försöka få vägarna till och från länet acceptabla för de turister vi vill locka hit.

Måste man helt enkelt glömma hållbarhetsperspektivet och satsa på biltrafiken? Kanske kan en ökad turism få upp ögonen på en och annan felplacerad politiker eller tjänsteman?

Kanske kan ett ökat turistflöde locka till sig investeringar i en kraftigt undersatt infrastruktur som det blekingska väg- och järnvägsnätet?

Mats Carlbäck är entreprenör och forskare vid Handelshögskolan i Göteborg.