Billigt och oförskämt

I kölvattnet av de fruktansvärda dåden i Norge håller en skrämmande debatt på att ta form. Till skillnad från Norge, där man varit återhållsam med att dra långtgående slutsatser av det inträffade, kan vi i svensk media hitta opinionsbildare som försöker skuldbelägga alla dem som har fräckheten att kritisera invandringspolitiken och det mångkulturella samhället, och som inte drar sig för att plocka billiga politiska poäng på denna tragedi.

Det är inte bara Sverigedemokraterna och norska Fremskrittspartiet som dras med i detta, utan även Frankrikes president Nicolas Sarkozy, Tysklands förbundskansler Angela Merkel och Storbritanniens premiärminister David Cameron bär någon slags skuld för det inträffade, hävdar vissa. Detta enbart på grundval av att samtliga har kritiserat mångkulturalismen. Det är en djupt ohederlig argumentation.

Många har ställt sig frågan hur det kunde hända, hur det kan komma sig att en människa väljer att begå dessa fruktansvärda handlingar. Diskussionerna har också varit intensiva. Vissa debattörer, vilket gäller enskilda sverigedemokrater såväl som medarbetare på Expo och en rad andra, har begått samma misstag och gjort det enkelt för sig genom att plocka ut en enda förklaring och sedan låta den ensam förklara dåden. Jag menar dock att det är för enkelt.

Jag har aldrig påstått att det finns en enkel förklaring, utan har i stället försökt ge en rad tänkbara förklaringar till händelserna. Jag har nämnt allt från att hans pappa lämnade familjen när har var ung och en förvriden trosuppfattning, till psykisk sjukdom och att han använt anabola steroider.

Jag har också nämnt utanförskap och att det mycket väl kan vara så att han helt enkelt inte känner någon tillhörighet i ett allt mer splittrat och segregerat samhälle, som troliga förklaringar. För precis på samma sätt som invandrarungdomar som löper amok i våra förorter kan känna utanförskap, tror jag att en svensk, eller en norrman för den delen, kan känna samma sak.

Är det då så i detta fall? Det kan vara så. Men jag vet inte, vilket jag också framfört. Förmodligen är det flera faktorer som samverkar och som tillsammans skapat denna massmördare. Det lär förmodligen framtiden utvisa.

Det är alltså detta resonemang som Sylvia Asklöf Fortell kallar helt omdömeslöst, varpå hon radar upp flera felaktiga och oförskämda påståenden. Men Asklöf Fortell ska ha några saker klart för sig

1. Vi har fördömt dåden flera gånger. (Vi vågar dock, till skillnad från många andra, stå upp mot allt våld, oavsett vem som begår det.)

2. Vi beskyller naturligtvis inte offren för dessa fruktansvärda brott. Vilket vidrigt påstående.

3. Det kan mycket väl vara så att han är en ensam galning, även om vissa tror att fler kan vara inblandade.

4. Naturligtvis tar vi avstånd från hans idéer. Eftersom man inte kan bortse från en persons metoder då de mycket tydligt hänger ihop med den ideologi som man har, har vi heller inget gemensamt med massmördaren. Sverigedemokraterna tror nämligen på ickevåld, demokrati, trygghet och öppenhet, och vi kompromissar inte med de värdena, vilket Jimmie Åkesson tydligt deklarerat.

Det mest tragiska i Asklöf Fortells ledare är att hon genom sin ohederliga argumentation och genom sina uppenbara felaktigheter blir precis det hon felaktigt anklagar undertecknad för att vara, nämligen helt omdömeslös.

Richard Jomshof,
Sverigedemokraterna