Blekinge måste få flera nyanser

Tidigare i december presenterade region Blekinge en undersökning som redovisade för ett antal hundra svenskarnas uppfattning om vårt län.

Blekinge är en ganska positiv men lantlig och oexploaterad del av Sverige, enligt den undersökningen. Om det finns någon uppfattning alls, vill säga. "Nära Skåne" var nämligen ett av de oroväckande svaren.

Nu har samma företag, på region Blekinges uppdrag, gått steget vidare och talat med ett 25-tal opinionsbildare och beslutsfattare. De har på något vis egen koppling till länet.

Svaren blir därmed också något mer specifika, men det som slår en är hur eniga de flesta är om vad som är Blekinges styrkor och svagheter.

Några av namnen som figurerar är Per Eriksson, rektor Lunds Universitet, Mats Knutsson, journalist SVT, Stephan Müchler, Sydsvenska industri- och handelskammaren, Judith Melin, Generalsekreterare på kustbevakningen, Göran Johnsson, före detta förbundsordförande för Metall, David Erixon, före detta ägare av IT-företaget Doberman. För att nämna bara en handfull av de som intervjuats.

Positivt: skärgård, natur, det geografiska läget, BTH, turistpotentialen, bra för barnen, en region som håller på att utvecklas från gammalt till nytt.

Negativt: Dåliga kommunikationer, oförmåga att hålla kvar satsningar, dålig spridning på näringslivet, mager arbetsmarknad och därmed svårigheter för en eventuellt medflyttande part att hitta jobb, samt magert kulturliv.

En hel del nämner därutöver Sverigedemokraterna i den negativa vågskålen. Att det spiller över på bilden av Blekinge som bakåtsträvande.

Det är förstås intressant att få infallsvinklar från de människor som har en professionell syn på länet och dess potential. Region Blekinge är just nu ute efter att fånga vilka bilder som seglar omkring därute, vad som måste förbättras och vad som ska finslipas för att sedan kunna marknadsföras på bred front runt om i landet.

Men det är något med de sammantagna resultaten av undersökningen som stör mig. Jag funderar på vad det är, och jag inser att det beror på att alla i princip ger samma svar. Det oroar mig, för det i sig är ett säkert tecken på att Blekinge som region måste ges flera nyanser, måste erbjuda olika människor en bredare palett av aktiviteter och upplevelser.

Det är själva kombinationen av hur vi ska utveckla detta utan att förstöra länets jungfrulighet som kommer att bli det svåra. Och nu pratar vi förstås inte fem år framåt i tiden, utan kanske femtio.

Men det som kanske stör mig allra mest är, att enigheten kan vara så stor, och år efter år går utan att något egentligen händer. Varför har det blivit så? De som för tjugo år sedan lade grunderna för länets IT-kompetens har givetvis dragit ett enormt lass. Men nu måste dessa möjligheter utvecklas och tas tillvara. Om det inte är för sent, så håller det på att bli det. Det var mycket länge sedan vi befann oss där det händer

En person i min bekantskapskrets brukar säga att Blekinge är de tappade sugarnas län. Är det så? Då är det ju det som måste ändras, först av allt.

Sylvia Asklöf Fortell

opinion@blt.se