Då hade ju 50 öre räckt

Landstingets bokslut för 2011 visar på ett liten men ändå plus; 3 miljoner. Nu är ju 3 miljoner ingenting jämfört med landstingets omsättning på 3 500 miljoner, men det är ändå på rätt sida strecket. Det bästa är att man lyckats bromsa kostnadsutvecklingen. Om man tar ett snittvärde för alla landsting så har kostnaderna ökat med 4,2 procent, men Blekinge har lyckats minska kostnadsökningarna till löftesrika 0,39 procent. Hade landstinget i Blekinge haft en kostnadsökning på 4,2 procent hade man gått back 161 miljoner.

Utgår man från bokslutet för året innan, 2010, så är det en klar förbättring. Då gick man 71 miljoner back och situationen var kaosartad på nästan alla nivåer. Dessutom fick man betala tillbaka 91 miljoner som man fått för mycket i statsbidrag, beroende på att prognoserna för skatteintäkterna varit för optimistiska från SKL:s sida. SKL står för Sveriges Kommuner och landsting som ger en prognos för statsbidragen byggd på antagande om intäktsutvecklingen. I år har man tvärt om fått för lite och ska få mer, men det är inräknat i bokslutet.

För att få ihop detta har man sålt fastigheter för 25 miljoner och återställt så kallade omställningsmedel med 49 miljoner. Tillsammans blir det 74 miljoner och utan dessa engångsåtgärder hade förlusten varit lika stor som förra året. Men däremot har man inte behövt utnyttja de obeskattade reserverna i länstrafiken.

Alla på gårdagens presskonferens, såväl politiken i gestalt av Kalle Sandström (S) som tjänstemännen, det vill säga landstingsdirektören Peter Lilja och ekonomidirektören Agneta Kalnins intygade att man har fått stopp på kostnadsökningarna. Dessutom har man stramat upp organisationen med nya divisioner och en annan struktur och delvis nya chefer. Till detta kommer att man stoppat projekt som legat utanför själva verksamheten, "svävat fritt”. Nu sker utvecklingen direkt i arbetet, man tänker på ett annat sätt och arbetar effektivare.

Både Kalle Sandström och Peter Lilja sa att det är en helt annan stämning ute i organisationen, präglad av tillit och framåtanda. Peter Lilja talade om ett tillåtande, mer resonerande klimat, ett klimat för att göra fel. Med det menade han att det nog har tagits ett och annat felaktigt beslut, men då är man inte sämre än att man backar och tar om.

Fokus för arbetet är patientsäkerheten och arbetsmiljön. Men om man nu sparat 50 miljoner på personalsidan, motsvarande ungefär 100 tjänster kan man ju undra vilka effekter det har fått ute i vården, men det kunde man i går inte svara på i detalj. Men ambitionen är att alla ska känna att man har rätt bemanning för en god arbetsmiljö och en tryggad patientsäkerhet. Det återstår väl att se det.

Det verkar ändå ha varit ett hästarbete som gjorts. Om man har haft prisökningar på 80 miljoner, löneökningar på 31,3 miljoner och ökade pensionskostnader med 35,7 miljoner och bara lyckats sänka driftskostnaderna med 11 miljoner, så ligger ju besparingarna någon annan stans. Men eftersom bokslutet i detalj inte är klart förrän i mars, så får den analysen vänta. Men man må tillåtas en stilla undran: hur blev det så illa 2010? Och varför har inte den här "saneringen” gjorts tidigare?

Därför väntar nu en skattehöjning för oss i Blekinge, en rejäl sådan, hela 80 öre. Den ökningen ger 211 miljoner till landstinget. Även om man räknar med att man inte säljer fastigheter för 25 miljoner eller har några omställningspengar att lägga tillbaka i år så återstår ändå 137 miljoner. Då kan det bli svårt att motivera personalen att fortsätta att hålla hårt i pengarna och fortsätta att bromsa kostnadsökningarna när det "finns pengar i kassan".

Och vi skattebetalare som ska står för fiolerna tycker nog att om man nu nödvändigtvis skulle höja skatten så kunde det ju ha räckt med 50 öre. Och faktum kvarstår: vården i Blekinge är fortfarande dyrare än kringliggande landstings.