- Senaste nytt
- Ledare BLT
- 2012-09-14 00:01
Skriv ut
Det fungerar alldeles utmärkt
Under OS i London dansade glada människor ikapp med ljumma vindar och duggande regn. Poliser med märkligt avlånga hattar stod i gathörnen och hälsade ivrigt.
Fish and chips och vita bönor serverade med halvbrända brödskivor verkade vara nog för att få igång ett leende klockan åtta på morgonen. Och sida vid sida vandrande människor från jordens olika hörn längs med Themsens lite gråfärgade vatten. De gick där tillsammans stolta över sitt land, sin tillhörighet, sitt ursprung. Det är så den inkluderande nationalismen ser ut i verkligheten. Och vet ni vad. Allt detta fungerade märkligt nog utan att folk tycktes bli förbannade på varandra.
Det finns en beskrivning som går ut på att nationalstaten håller på att vittra sönder. Visst, det stämmer mycket väl i kontexten; frihandel, kulturellt utbyte och supersnabba kapitaltransaktioner. Och att allt detta haft en positiv inverkan på det universella välståndet kan vi nog alla, undantaget de mest inbitna marxisterna, vara överens om.
Men när det gäller saker som inte kan mätas i termer som BNP och genomsnittsinkomst? När det gäller den där punkten som får hjärtat att tala till resten av kroppen och säga; Det är här jag känner mig trygg. Detta är mitt ursprung. Detta är jag och den jag är.
Jodå, den känslan finns trots allt tal om utsuddade gränser kvar hos flertalet. Vad den består av? Spelar det egentligen någon roll? Att försöka definiera något svenskt, danskt eller något typiskt jamaicanskt med hjälp av epitet som midsommarafton, wienerbröd med choklad eller skruvade frisyrer blir bara tröstlöst obekvämt. Nej, vad det handlar om är ett bestående tillstånd som bara finns där oavsett tid och rum.
I London under OS förkroppsligades just den där känslan av tiotusentals människor som bar på sin lilla danska keps, virade in sig själva i Sveriges flagga eller dansade omkring längs med gräset med träningsoverall märkt Jamaica. Det är den typ av positiv kraft som inte hotas bara för att det är fler som känner som du. Den bubblar och lever oavsett.
Så länge det är helt okej att vara olika och vi tillåts odla vår egen känsla av tillhörighet flyter det av någon märklig anledning bara på. Det handlar i grunden om att respektera varandra. Och i denna självklarhet ingår även att ha ett inkluderande sinnelag till dem som jublar över en friterad fisk med vita bönor flytande i tomatsås.
