Det hänger ju ihop!

Två debatter löper parallellt med varandra just nu: dels den om eventuellt förhöjd pensionsålder, och dels den om ungdomslöner. Men egentligen är det en och samma debatt.

Det har så smått börjat sjunka in i samhället att dagens skattesatser inte räcker till för att behålla den generella välfärden i framtiden.

Det är nog bara Vänsterpartiet, och för all del några vänstersossar, som fortfarande lever kvar i förvillelsen, att bara vi höjer skatterna så blir allt bra. Tyvärr är problemen av den magnituden att det inte hjälper att slå på en enkrona här eller där på varje intjänad hundralapp. Snarare handlar det om tiokronorsmynt. Knappast realistiskt.

Först pensionsåldern: Pensionssystemet så som det ser ut i dag, konstruerades för tjugo år sedan. Då var problemen med vår befolkningsutveckling redan känd, och det var för att mota den utvecklingen som ATP-systemet övergavs. Men det löste ju dessvärre inte de kostnader som den ökade omsorgen medför, eller det faktum att allt fler äldre behöver omsorg under en längre period. De flesta hajar nog fortfarande till vid tanken på att arbeta till 75, vilket är fullständigt naturligt.

På frågan om en sådan pensionshöjning ska vara tvingande - säger Fredrik Reinfeldt följande till Dagens Nyheter: Det finns ett måste i den meningen att pensionssystem inte är trolleri. (...) Om människor tror att vi kan leva allt längre och korta ner vårt arbetsliv, då kommer pensionen att bli lägre.

En tanke. Om vi nu behöver förlänga med tio år i slutet av arbetslivet, så borde den rimligtvis även förlängas i början, också. Det är kanske ännu viktigare? Men det ställer krav. Krav på en skola som måste återfinna sin form som utbildningssäte. Det ställer krav på unga människor att ta de kurser som erbjuds, när de erbjuds.

Istället för att som Socialdemokraterna ha ett mål att alla ska ha en fullgod gymnasieexamen vid 25, så borde det målet förstås vara, att de allra flesta ska ha klarat av gymnasiet - i slutet av gymnasiet. Därefter går man till universitetet. Det fungerar inte längre att komma ut på arbetsmarknaden lagom till 30-årsdagen.

Det låter tufft. Men vi går onekligen tuffa tider till mötes om vi vill behålla den standard och den typen av samhälle som vi är vana vid.

Sollentuna kommun har givit upphov till debatten om ungdomslöner. De föreslår att ungdomar ska kunna komma in och arbeta på en begränsad tid i kommun och landsting till en 75-procentslön.

Förslaget har blivit kritiserat på många olika grunder. Men det som den har gemensamt är, att få eller ingen levererar egna förslag på hur ungdomsarbetslösheten ska lösas. Fortbildning, utbildning, säger Socialdemokraterna.

Ska man verkligen behöva ge utbildning till ungdomar som just har kommit ut med studentmössan på svaj? Är det inte så, att det är just då som man ska vara som mest redo? Vad är det med Sverige som gör, att vi inte tänker i de banorna?

Dessa ungdomar behöver mest av allt ett jobb och minst av allt mer skolbänk. Lokala politiker i Blekinge ställer sig föga förvånande kritiska till förslaget. Mats Lindbom (C) i Karlskrona pratar om "andra strategier" och Christina Mattisson (S) om "fackets goda vilja" för en möjlig lösning.

Så nu ska ungdomarna vara beroende av fackets goda vilja? Vilka framtidsperspektiv.