Det var bara en fråga om när?

Det som vi länge hade befarat är nu dagens sanning. Två svenska soldater, en 31-årig kapten och en 28-årig löjtnant har skjutits till döds i Afghanistan, tillsammans med en lokal tolk. Ytterligen en svensk är skadad. Han ska enligt uppgifter i går kväll ha skjutits i foten.

Lokala journalister uppger att det var talibaner som sköt mot svenskarna som patrullerade en by några mil väster om Mazar-i-Sharif. Det är samma område som fem svenskar skadades i höstas och en lokal tolk döddades.

I Sverige har diskussionerna det senaste året handlat om två saker: ska svenskarna stanna kvar eller lämna Afghanistan och vad händer när alltfler dödade svenskar kommer hem? Vi har ju varit förskonade från förluster sedan 2005 då de första två svenska soldaterna dödades.

Sex partier i riksdagen har ställt sig bakom svensk närvaro i Afghanistan, alla utom vänsterpartiet, så den frågan är snabbt besvarad. Värre blir det att svara på den andra. Försvarsminister Sten Tolgfors (M) och överbefälhavaren Sverker Göransson har naturligtvis uttalat sina kondoleanser och uttryckt sina starka sympatier med de anhöriga. I övrigt förefaller de flesta vara förstummade över att det som så många försökt förtränga fatiskt hände i går igen.

Heder åt Vänsterpartiets Lars Ohly som trots att han är emot svensk närvaro i Afghanistan ändå valde att inte strö salt i såren genom att använda den tragiska händelsen för politiska ändamål.

Inga-Lena Fischer

opinion@blt.se