Döden, var god dröj!

Den 1 maj fick vi en uppdaterad begravningslag i Sverige. Gravsättning eller kremering får högst ta fyra veckor från dödstillfället. Tidigare gällde två månader.

Men av flera anledningar uppfylls inte de kraven. Just nu strömmar ansökningarna att få dispens in till Skatteverket.

Utvecklingen har lett i den här riktningen av många anledningar: Dels väljer människor att prioritera andra saker framför en begravning. Det finns krav på somliga dagar, helst fredagar. Det finns krav på att det ska passa med all övrig planering i livet. Den 10 maj kunde man läsa kyrkogårdschef Carl-Gustav Grönlunds krassa konstaterade i BLT, att semesterresan numera anses viktigare än en begravning.

Vad är det i vårt samhälle som uppmuntrar en sådan deprimerande utveckling? Kistorna blir allt dyrare och pråligare (häromsistens kunde man se nyproducerade kistor med handtag designades som änglavingar och ett lock målat i stil med Sixtinska kapellet i Rom) medan själva begravningen förefaller allt mer oviktig och ointressant.

1997 tog det två veckor att få någon i jorden - och nu är det i snitt uppe i tre veckor i Sverige. Genomsnittet, alltså. Eftersom många begraver sina döda redan efter en vecka, betyder det rimligen att många också väntar både fem och sex veckor.

Det är onekligen något med det moderna samhället och inställningen till döden som är både ledsam och nedslående.

Förändringen i lagen är alltså bra. Våra avlidna har rätt att komma i jorden så snart det bara går. Även de döda har rättigheter. I synnerhet de döda har rättigheter, kanske man borde betona, för de har ingen möjlighet att själv föra sin talan.

Få av oss levande lockas säkert av tanken på att ligga i ett kylrum i väntan på att konferenser, fritidsaktiviteter och annat ska gå före den yttersta vilan.

Men om det här tråkiga mönstret i samhället ska förändras, krävs det förstås ett nytänkande hos de som administrerar begravningarna, både begravningsentreprenörer och kyrka (vilken ju faktiskt begraver de allra flesta fortfarande). De måste också förändras, när sederna förändras. Man kan bland annat följa begravningen via länk (!) - hur bra det nu är. Men det måste vara upp till de enskilda människorna.

Möjlighet till begravning flera dagar i veckan kan vara en bra start, vilket kyrkan förbereder. Till exempel lördagar, måndagar och möjligheter till kvällsbegravning (som finns i Karlskrona och även på andra ställen i landet) är också en god idé.

Om det finns krav på medborgarna, måste möjligheterna att efterfölja de lagarna göras så smidiga som möjligt. Annars blir situationen inte rimlig.