Drömmer om regeringen

8,5 procent. 7,7 procent. I ett par opinionsundersökning på varandra i helgen fick Sverigedemokraterna mycket höga siffror. I DN/Ipsos enkät publicerad i fredags fick partiet rekordhöga 8,5 procent och placerade sig där som tredje största parti och gick förbi både Folkpartiet och Miljöpartiet.

I Svensk väljaropinion som är en sammanställning av Demoskop, Sifo, Skop, Ipsos och Novus opinionsundersökningar är det inte fullt lika roligt för SD. Partiet får då 7,7 procent av väljarstödet medan Miljöpartiet får 8,6 och behåller därmed sin placering på bronspallen.

Men det hindar inte Sverigedemokraterna från att drömma om en ljus framtid för partiet, allra helst i regeringsställning. Det var i alla fall partiledaren Jimmie Åkessons proklamerade ambition vid partiets kommunkonferens i Västerås i helgen.

Han inser att det kan låta "överambitiöst" men tror ändå "stenhårt" på den ambitionen. Ingen må förmena Jimmie Åkesson och hans partivänner att drömma, men låt oss för all del hoppas att det inte ska bli verklighet. Då ser framtiden inte så ljus ut för oss som inte sympatiserar med Sverigedemokraterna.

Visserligen är det känt att missnöjespartier får större stöd i kristider, men något kan också partiets framgång ha sin grund i Åkesson och partiledningens uttalade ambition att remsa ut mindre passande element ur partiet. Den reningsprocessen har pågått sedan partiet kom in i riksdagen och flera av partiets representanter har uteslutits efter olämpliga uttalanden.

För ett par veckor sedan gick ett meddelande ut till samtliga medlemmar i partiet:

"I vårt parti finns inget utrymme för extremister, rasister, rättshaverister eller andra med ett personligt behov av politiska eller privata utsvävningar”

Den som kände sig träffad fick rådet att omedelbart lämna partiet. I helgen konstaterades i en intervju med Jimmie Åkesson i Svenska Dagbladet att partiet tycker sig ha fått fler medlemmar efter det mejlet än de som har lämnat partiet.

SD jobbar hårt med att putsa på partiets image och har man ambitionen att så småningom sitta i regeringsställning så inser var och en att städning behövs.

Men det är inte bara för partiet olämpliga personer som är ett hinder på vägen mot Rosenbad. Det är knappast troligt att partiets politik i dess nuvarande form omfamnas av tillräckligt många väljare.

För hur välkammade än Jimmie Åkessons och han manliga vänner i partiledningen än blir så är det politiken som ska bedömas. Även om SD hänger upp den ena nya frågan efter den andra i julgranen så får själva granen, grenarna och barren sin näring ur en ovilja att se "det svenska" blandas med andra erfarenheter och andra ursprung.

Måtte Jimmie Åkessons drömmar om regeringstaburetter aldrig bli besannade!