En doft av 70-tal

Samtidigt som en bitter debatt pågår på riksplanet om vänsterns och feminismens verkliga eller påstådda dominans, så händer det saker på förskolenivå. Genusperspektivet ska nu inplanteras i varje förskolebarn från dag 1. En förskola tillåter inte leksaker som antyder att leksaken kan hänföras till ettdera könet. De är könlösa neutrum.

På en annan förskola lanserar man tilltalsordet ”hen” när man inte kan säkert säga om en person är han eller hon. Något ”hen” känner Svenska Akademiens ordlista inte till, men det behöver för all del inte vara något hinder. Ordet är dock ohistoriskt, en konstruktion. Mäter man hur många han och hur många hon det finns i vanliga texter så blir det fler han än hon.

Säkert är det så. Det är så samhället tyvärr ser ut. För de som omnämns i tidningen och TV är oftast makthavare och makthavarna är vanligtvis män. Har man ändrat speciellt mycket ifråga om mäns och kvinnors olika behandling i samhället ifall man övergår till ”hen” för att slippa säga ”han”. Jag betvivlar det.

Symptombehandling, är ordet. Det står en doft av 70-tal över den sortens initiativ. Barnen kommer nu att träda ut i livet – redan samma eftermiddag som de inlämnats på ”dagis” – och de konstaterar att så som livet beskrivs av fröken (hen) är det inte. Nästan alla förskolelärare är exempelvis ”tanter”.

Så frågan är om barnen är hjälpta av att spela rollspel där ingen är han och ingen är hon och allt förlorar sig i ett pronomenträsk. Man har ju i Gävle funnit att personalen på förskolor behandlar pojkar och flickor olika. Pojkarna får mer utrymme och tillåts agera mera. Flickorna skolas in till att bli blyga violer.

Nå, men då borde man rimligen sätta personalen på kurs. Om de behandlar sina förskolbarn könsneutralt så inpräntar de i ungarna att jag som grabb inte är mera värd än Anna som flicka.

För det är trots allt skillnad mellan pojkar och flickor. Däremot ska det inte vara någon skillnad i hur de behandlas. Vi ska inte befästa fördomar om vad som är kvinnligt och vad som är manligt.

Det är väl det som har fått PK-debatten att explodera kring nyordet ”tjejsamla”. Detta ord sägs beskriva tjejers sätt att samla till skillnad från pojkars.

Javisst. Men har någon sagt att det skulle vara ett sämre sätt? Det vore i sanning sorgligt om man inte skulle få vara olika.

Det förekommer att folk skriver till Svenska Akademien för att få den att stryka ord som de ogillar. Censurimpulsen är stark hos svenska folket.

Men ord finns och de används och det är ju det ordlistan registrerar. Allt annat vore otänkbart. SAOL är ingen plats för politiskt korrekta urval.