- Senaste nytt
- Ledare BLT
- 2012-08-05 16:16
Skriv ut
En människa som alla andra
I dag är det 100 år sedan Raoul Wallenberg föddes. Men en av våra största nationalhjältar har inte lyckats bli profet i sitt eget land, helt enligt gammal känd modell.
Visserligen har han nått större erkännelse även i Sverige de senaste decennierna - typiskt nog först efter att Kalla kriget tog slut. Men utomlands hålls han ständigt högt som ett moraliskt föredöme för mänskligheten.
Det som är speciellt med Raoul Wallenberg är emellertid inte hans status som superhjälte - utan det faktum att han var en människa. Han var del i samma mänsklighet som vi har omkring oss varje dag, och som vi möter så fort vi stiger ur sängen på morgonen.
Det som gör honom speciell är att han synliggjorde, inte vad en hjälte kan åstadkomma, utan vad en människa kan göra. Det är sådant som skapar rättesnören att hålla sig efter.
Vi kan göra tekniska framsteg, bota sjukdomar och resa till månen. Men mänskligheten ändrar sig inte speciellt mycket genom vare sig årtiondena, århundradena - eller för den del årtusendena.
Detta betyder att en Raoul Wallenberg kan födas och växa upp någonstans i vår bekantskapskrets när som helst - en upplyftande tanke. En person man inte tror ska besitta sådana kvaliteter, eftersom han eller hon håller sig lite i bakgrunden.
Tyvärr innebär det att vi förmodligen har en Albert Speer i vår närhet också - en person som låter sig förblindas och lierar sig med makten. Och vi vet mycket lite om vem som är en Wallenberg, och vem som skulle kunna bli en Speer. I extrema situationer tenderar människor att ta extrema beslut och göra extrema saker. Vilket dessa fasansfulla krigsår ständigt bevisar.
(Det är för övrigt ett märkligt sammanträffande att båda dessa män var utbildade till arkitekter.)
Man ska akta sig för att tro att man själv är en Wallenberg. De flesta av oss hamnar förmodligen någonstans mitt emellan, på den ständigt glidande skalan mellan pragmatism och idealism.
I en hotfull situation tenderar människor att bli mycket pragmatiska.
Vad som skiljde Raoul Wallenberg från många andra var att han och hans många medhjälpare, Per Anger bland andra, klarade av att bibehålla sina moraliska kompasser i en fasansfull situation.
Det var ett hjältedåd - dock inte ett ouppnåeligt hjältedåd.
Det är därför hans livshistoria är en sådan uppmaning till oss efterlevande.
Skam över den dåvarande svenska maktapparaten som inte följde hans exempel när han själv skulle ha behövt det som mest.
I kontakten med Sovjetunionen angående hans försvinnande, blev den helt enkelt mycket pragmatisk. Det kostade förmodligen honom livet.
