En spricka vänsterut

Andersson och Andersson, se där har vi en kombination som kan bli en mardröm för Stefan Löfven att få ihop. Nämligen Ulla Andersson, Vänsterpartiet, och Magdalena Andersson, Socialdemokraterna.

Efter att ha läst igenom några av förslagen i Vänsterpartiets och Socialdemokraternas vårbudgetmotioner som kom igår är det tydligt att det har öppnat sig en gigantiskt spricka på Socialdemokraternas vänstra flank.

Vänsterpartiet vill införa bankskatter och höjda inkomstskatter, höja taket för inflationsmålet från två till tre procent och betala mindre på utlandsskulden, och hålla riskkapitalisterna så långt borta från Sverige som det bara är möjligt.

Socialdemokraterna, däremot, går på attack mot regeringen i det närmaste på det som borde vara dess egen planhalva - nämligen näringslivet. Löfven sade ordagrant i sitt förstamajtal i tisdags: I flera år har den moderata (sic!) regeringen försummat samverkan mellan samhälle och näringsliv och istället kallat företagen för ett särintresse.

Genom att kalla näringslivet för särintresse har regeringen lämnat öppet mål för sina motståndare. Totalt onödiga retoriska poäng! S signalerar nu följdriktigt att de vill samarbeta med näringslivet, öka tillgången på riskkapital för små- och medelstora företag och stärka innovationsklimatet. De vill också ställa ökade krav på de som tar emot försörjningsstöd - även det en anpassning till regeringens budskap. De vill också föreslå en "tillfällig skattekredit" för personer med försörjningsstöd som börjar arbeta.

Alltså: Ett erkännande att skillnaden mellan försörjningsstöd och arbete är för små idag.

Sen har vi det här med full sysselsättning. Både V och S uppehåller sig vid den frågan. Den viktiga skillnaden är att Socialdemokraterna egentligen har insett att det faktiskt är slagord, inget annat.

Verkligt full sysselsättning är både ett döfött och ett farligt projekt, om inte inflationen ska sätta fart och urgröpa ekonomin. Det är ju därför V tycker att man gott kan höja inflationstaket. Utgiftstak, överskotts- och inflationsmål var ju precis det som från början kostade Lars Ohly en plats i det rödgröna samarbetet.

Det tydligt att Vänsterpartiet under Jonas Sjöstedt och Ulla Andersson (ekonomisk-politisk talesperson) har tagit ett rejält kliv vänsterut. Detta medan S snarare har glidit högerut, speciellt med Magdalena Andersson som kandidat till finansministerposten.

Löfven pratade också om gröna näringar i sitt tal, och om att göra dem till en tillväxtmotor. Naturligtvis nämndes inget om kärnkraft, en skjorta han har valt att lägga av sig efter att han blev partiledare. Kanske vill Stefan Löfven till och med göra en ny Mona Sahlin, nämligen försöka hänga av Vänsterpartiet och binda MP närmare till sig inför 2014?

Som det ser ut nu blir Andersson och Andersson en svår kombination att ro i hamn för Socialdemokraterna. Och Stefan Löfven borde väl, som fackmänniska, ha kvar något av behovet att hålla Vänsterpartiet stången.

Därmed finns det heller ingen gemensam rödgrön opposition. Vare sig i riksdagen eller någon annanstans.