Ericsson en möjliggörare

Men han hann också med att glänta lite på dörren mot framtiden. Han tillträdde i somras posten som styrelseordförande i Ericsson, ett företag som han vill se som möjliggörare, utveckla och förfina tekniker som binder samman, människor, varor och transporter. Det gäller samtidigt att göra det på ett smart och hållbart sätt.

Visst är det fantastiskt att jag knappar in några siffror på min mobiltelefon, trycker på en knapp och hamnar via en mast i ett nätverk, vidare ut i världen via vågor och nät till en mast som kanske står i Indien, som i sin tur letar reda på det närverk där just den telefonen finns som jag vill komma i kontakt med. Och det är bara början.

Om vi tänker oss att 50 miljarder saker ska hänga ihop till 2020 för att styra, hitta, kontrollera och hamna rätt, så måste det också ske på ett mycket mer energismart sätt än i dag. Det handlar om att bygga system med standardisering in i minsta detalj, med mindre energiförbrukning.

Leif Johansson berättade att en nätstation i dag förbrukar bara hälften så mycket energi som för bara tre år sedan, en fantastisk förbättring.

Han beskrev mobiltelefonernas möjligheter att prata med varandra och vad mobilen har gjort för småföretagare i avlägsna byar i Afrika, som telefonledes förhandlar med uppköparna. För att inte tala om utbildning och skolgång för barn som har långt till "tätorten".

Om mer än 50 procent av befolkningen i Kina bor i städer så ska vi veta att 2050 kommer 70 procent av befolkningen att bo i städer. Vi kommer att få megastäder i världen, men kanske 50 miljoner invånare och som ökar med 50 000 personer - per dag! Och alla behöver telefoner, mat, sopor, transporter, sköta betalningar och så vidare.

Då är det viktigaste med en verkligt välbetänkt stadsplanering. Den utvecklingen kräver hållbara städer om vi ska klara av det. Det handlar om att planera hållbara system. Uppgiften är att se till att så stora städer fungerar och se till att samtidigt minska energikonsumtionen och utsläppen av växthusgaser.

Han funderade en stund över politikens roll. Det här är ju frågor som kräver långsiktighet i planeringen och beslut av "modiga borgmästare", det vill säga politiker som vågar fatta obekväma beslut. Problemet med politiker är att de vill bli omvalda och då blir det ofta kortsiktigt, att vinna nästa val.

Det här med 50 miljoner saker som behöver "prata med varandra” är intressant. Om man tänker sig en vara som ska transporteras någonstans, och att den transporten ska vara snabb korrekt och "just in time", så behöver man veta var den befinner sig, vart den ska och när den ska vara framme. Nu är det möjligen så att någon person håller reda på det, men om varan själv kunde sköta det, "anropa" en transport som går dit den ska och så lastas automatiskt. På så sätt kunde man undvika en mängd körningar med tomma eller halvfulla lastbilar, som belastar miljön i onödan.

Jag ska nog inte gå djupare in på det där eftersom det är över min horisont, men onekligen spännande. Utvecklingen är inte färdig, så långt begriper jag i alla fall.