Ett klassiskt folkpartital

Han sneglar varken åt höger eller vänster. När Folkpartiets ledare Jan Björklund äntrar en scen för ett längre tal, oavsett om det är i Marstrand eller i Almedalen så är det de socialliberala frågorna som lyfts fram. Han räds varken fan eller trollen, eller kanske man borde säga Jante eller alliansen.

Gårdagens tal i Almedalen var inget undantag. Det handlade om flyktingar, invandring, valfrihet, vinst i välfärden, jämställdhet, Europa, euron, arbetsrätten, a-kassan, värnskatten, forskning, ESS i Lund och naturligtvis skolan. Dock inte medlemskap i Nato eller krav om ny kärnkraft, men där är Folkpartiets inställning väl känd.

Det var väl inte ett av hans allra bästa tal, men det var klart och koncist, ideologiskt och engagerat om än ganska tomt på nyheter. Men det är för honom som övriga partier ett mellanår. Det nya igår var möjligen att arbetsrätten måste reformeras, en ny arbetslivsmodell där kompens ska gå före anställningstid och att a-kassan ska vara allmän och obligatorisk.

Alla andra generella försäkringar som föräldraförsäkring, pension och sjukförsäkring är obligatoriska men a-kassan är frivillig, varför? Svaret är enkelt, facket tror inte de kan få medlemmar om de inte kan locka med medlemskap i a-kassan.

”Det är dags att arbetslöshetsförsäkringen omfattar alla. Löntagarnas trygghet är viktigare än LO-ombudsmännens makt.”

En av de tuffare passagerna var hans agitation för ökad lönespridning:

”Det måste vara större löneskillnader mellan sjuksköterskan med tre, fyra års högskoleutbildning och undersköterskan utan högskoleutbildning”

Högläsningen ur Göran Perssons memoarer var en annan ögonöppnare, apropå den kritiserade kommunaliseringen av skolan, där Persson rakt av erkänner att kommunaliseringen skulle innebära sänkt status för lärarna. Sviterna av det beslutet gör det svårt att rekrytera till läraryrket idag.

Det gick att göra så, medvetet, därför att lärarna inte "är våra väljare” som många Socialdemokrater hörts uttrycka saken. Den manövern får vi betala dyrt i dag med lärarbrist, låga löner trots lång utbildning och en utbredd trötthet och uppgivenhet i lärarkåren. Det är dags att återförstatliga skolan.

En lång passage handlade om vikten av att få svensk forskning att ligga i topp i världen. Där demonstrerade han sin övertygelse att det bara är vid de stora universiteten och högskolorna som framtidens Nobelpris kan springa fram. Det kan man verkligen diskutera.

Man anar en kritik av kvaliteten på mindre högskolorna genom en formulering om hur Socialdemokraterna ”kraftigt byggde ut den högre utbildningen". Björklund är för koncentration, trots att det inte finns någon som säger att de stora universiteten är de mest lättrörliga och innovativa?

Jan Björklund sitter säkert, men lite mera glöd måste till närmare valet.