Förbjudet att bara vara

Diktatorn Aleksander Lukasjenka upplever kris i sitt ledarskap. Människor har börjat protestera på ett organiserat och uppfinningsrikt sätt i de stora städerna.

Efter vinterns kollapsande ekonomi, med höjda statsutgifter och en valuta som imploderat, samt fejkade presidentval med efterföljande brutala kravaller, reagerar även grupper som aldrig tidigare har brytt sig speciellt mycket. Det ensidiga samhällskontraktet i Vitryssland har gått ut på, att staten subventionerar, och medborgarna accepterar.

När botten går ur ekonomin och alla besparingar går upp i rök - i maj devalverades rubeln med över 30 procent - tröstar sådana samhällskontrakt föga. Unga människor kommer i kontakt med varandra på nätet, och gör som i mellanöstern: Bestämmer plats för demonstrationer. Utan plakat eller slagord. Människor strömmar till ett gathörn och ställer sig och klappar, i takt. Eller låter mobiltelefonerna ringa exakt vid klockan 20.

Nu stiftar den vitryska staten lagar för att förhindra att människor ens strålar samman. Det börjar bli förbjudet att bara vara.

Enligt bland annat engelskspråkiga Moscow Times förbjuder en av de nya lagarna "medborgares massnärvaro på en plats, även utomhus, vilken har bestämts på förhand och vid en bestämd tidpunkt, för aktivitet eller inaktivitet, vid vilken allmänheten uttrycker sig eller ger uttryck för politiska uppfattningar och protester".

Det kommer alltså kort och gott bli förbjudet att samlas i en klunga och stå tysta. Eller bara för att man står nära en klunga som står tyst. Då riskerar man 15 dagars fängelse.

Detta är naturligtvis ett absurt uttryck för förtryck - att kunna arrestera människor för att de inte gör något annat än står på sina båda fötter.

Samtidigt är de fiffiga protesterna en uppvisning i hur demonstranter och opposition bäst kringgår absurda lagar.

Tillslut drar staten ett rent löjes skimmer över sig. Det samlas en kritisk massa som protesterar, på nätet eller i verkligheten, och de olika grupperna blir mer och mer medvetna om varandra, mer och mer införstådda med att det inte bara är just de som arbetar mot den rådande ordningen. Vid en punkt slutar demonstranterna att vara rädda. Det var det som hände i arabvärlden, och det kan hända igen. Det vet Lukasjenka och han är livrädd för det.

Därför är förtrycket i Vitryssland hårdare än någonsin. Det förekommer alltså även avrättningar, och obekväma journalister försvinner.

Man kan alltså numera bli arresterad, för att man klappar händerna, låter mobiltelefonen ringa vid ett visst klockslag, för att man hänger i ett gathörn i grupp. Vad blir nästa åtgärd? Att man arresteras för att man står i kö för att köpa biljetter? Eller för att man sitter och äter?

Det är uppenbarligen inte ett helt otänkbart scenario, om man ska tro Moscow Times och andra medier. Det är rena Absurdistan.