Från SD till PP

Sverige har fått sin första kommunala piratpartist. Det råkar vara här i länet, i Ronneby. Före detta Sverigedemokraten Jan Rume har gjort avbön och har nu sällat sig till piraternas skara. Detta skrev BLT om igår.

Piratpartiet (PP) kommer att ställa upp i ett trettiotal kommuner i höstens riksdagsval. Då kommer de att tävla med fler andra halv- och heletablerade småpartier än någonsin. Inte för att de tävlar om samma väljare som Feministiskt initiativ. Men Jan Rumes övergång mellan Sverigedemokraterna och Piratpartiet kan ses som symptomatiskt.

Sommarens val till EU-parlamentet tydliggjorde nämligen en sak - att SD och PP tävlar om samma väljare: företrädelsevis män som är missnöjda eller av olika anledningar inte känner sig hemma i det etablerade partiväsendet.

Rumes övergång bekräftar den bilden. För vad de båda partierna rent ideologiskt har gemensamt kan sammanfattas på ett frimärke. Om ens det.

Sverigedemokraterna är isolationistiska och värdekonservativa. Piratpartiet kan med lätthet uppfattas som extremliberalt. De har garanterat inget av den värdekonservativa ådra som är förhärskande i Sverigedemokraterna. Att de ändå tävlar om samma väljare visar att det mer handlar om upprorsröstning än något annat. Det visar också, att både väljare och partiengagemang är betydligt mer lättflyktigt än det var en gång.

I dag har Sveriges lokala församlingar problem med sin legitimitet. Bland annat för att somliga av dem är för stora för sin kommuns storlek. Inte minst Karlskona kommun, som har en på tok för stor kommunfullmäktigeförsamling.

Sverigedemokraterna har i ett flertal församlingar där de kommit in mest ockuperat poster. Det har inte gjort situationen för lokala politiker lättare.

Vad vi alltså inte behöver är fler förtroendevalda som sitter på stolar utan att vara reellt engagerande. Men den förste kommunala Piratpartisten var inte mer engagerad än att han var frånvarande under sitt första kommunfullmäktige. Hur gott det bådar för kommunerna och Piratpartiets närvarande i dessa, det kan man fundera över.

Piratpartisterna säger sig värna integriteten i samhället - på och utanför nätet. De lever också på att bekämpa upphovsrätten.

Integritet är utan tvekan en av de viktigaste och största frågorna i vårt samhälle, och den kan numera utsträckas till i princip alla livets delar. Från problemet med samkörda register, till blodprover som används i andra syften än de ursprungliga, till fenomenet med fartkameror som används som spaningsverktyg istället för "bara" fartkameror.

Men den integritetsdiskussionen bör lämpligen ha sin utgångspunkt i en väl genomtänkt värdegrund. Piratpartiet har ännu inte konsoliderat den gemensamma värdegrunden. Istället ligger fortfarande misstanken väldigt nära till hands, att det är egennyttan (jag har rätt till...) som är det viktiga.

Så vi ställer frågan: Vad har Jan Rume för tankar kring detta?