Han backade mot väggen

Med en mycket ödmjuk ursäkt backade socialförsäkringsminister Ulf Kristersson (M) så långt han kunde komma från sitt påstående att han inte tänkte följa riksdagens beslut. Det var en klok reträtt och alldeles nödvändig, eftersom Socialdemokraterna tänkte begära en misstroendeomröstning, en ovanlig åtgärd.

Gårdagens turbulens handlar ytterst om sjukförsäkringsfrågan som länge varit en minst sagt het potatis i relationerna mellan alliansen och oppositionen. Två gånger under förra året, en gång i början av sommaren och en gång strax före jul beslutade riksdagen att regeringen skulle återkomma med en proposition om ändrade regler.

Det handlar om att den som varit sjukskriven 180 dagar ska provas mot den "reguljära arbetsmarknaden”, medan oppositionen vill ha tillbaka den gamla skrivningen som gällde innan 2008, att man ska prövas mot "lämpligt förekommande arbete".

Men riktigt säker kan man inte vara. I rapporteringen har olika uttryck använts. Dels att man ska prövas mot "hela arbetsmarknaden" som då skulle vara gällande formulering nu, medan oppositionen ville ha formuleringar som att man ska provas mot den "normala arbetsmarknaden".

Det räcker väl med att konstatera att ord kan tolkas väldigt olika. Därför är det klokt att tänka ett extra varv, ingen av de här formuleringarna är särskilt bra. Det gamla sättet att tolka regelverket gav en mängd problem, men det nya har inte precis gjort saken bättre heller. Därför inväntar vi med spänning Kristerssons utlovade skrivelse i nästa vecka.

Frågan är vad han egentligen sa när han besökte socialförsäkringsutskottet nyligen. Tydligen upprörde han känslorna hos oppositionen å det vådligaste eftersom Socialdemokraterna hotade med misstroendeomröstning.

Det har bara hänt fem gånger tidigare, mellan 1980 då S och VPK fick igenom en misstroendeomröstning mot regeringen Fälldins ekonomiska politik till oktober 2002 då Moderaterna fick till en omröstning mot Socialdemokraterna eftersom regeringen tre veckor efter valet inte hade lyckats komma överens om MP och V om stöd.

Alla fem misstroendeförklaringarna har röstats ned. Uttalar riksdagens sitt misstroende så ska den minister som saken gäller avgå, en konstitutionell kris, så det var ett allvarligt hot Socialdemokraterna kom med.

När Kristersson bad om ursäkt i går var det i översvallande ordalag. Han sa att han inte alls avsett att nonchalera riksdagens beslut och bad om ursäkt för att han uttryckt sig slarvigt och om det hade uppfattas så. Han vet vilket hårt arbete riksdagsledamöterna lägger ner. Han ville inte på ”något sätt antyda att regeringen inte tar riksdagen på allvar.”

Den salvelsefulla ursäkten skickar signalen att han endera uttryckt sig ytterligt olämpligt vid besöket i utskottet, eller att hotet om en misstroendeförklaring var en rejäl råsop från Socialdemokraterna.

Frågan är om inte Socialdemokraterna tog i lite väl hårt. Sven-Erik Österberg (S) sade sig vara nöjd med Kristerssons ursäkt och partiet drog tillbaka sitt hot. Men formuleringen var något underlig:

– Eftersom vi anser att vi är ett statsbärande parti måste vi vara väldigt noggranna med en misstroendeförklaring. Det är inget man gör av populistiska skäl, utan bara när det finns fog för det.

Men varför då ens hota med det?