Hjälp det demokratiska Ryssland!

I höst har biståndet diskuterats flitigt inom alliansen. Partierna har olika uppfattningar om hur det bör se ut och var golvet bör finnas någonstans.

En av de diskussioner som har förts i marginalen i anslutning till biståndsfrågan har en annan debatt förts.

Det handlar om det snabbavvecklade biståndet till Ryssland. Härom året beslöt nämligen regeringen att avsluta stödet till landet. Detta på motivation att Ryssland nu har tillräckliga resurser för att sköta sina egna inre affärer. Ett argument som man gott kan förstå med tanke på att Ryssland numera sitter på en av världens, för att inte säga världens största, guldreserv.

Men som vanligt handlar det ju om hur resurser fördelas och vem som får tillgång till dessa ofantliga rikedomar. Och ut med badvattnet när regeringen avvecklade sitt stöd åkte då också det bistånd som hjälpt de kämpande demokratiska krafterna i landet.

Exakt hur kämpande de är kan man läsa i en understreckare i Svenska Dagbladet den 28 december , ”Putin putsar på arvet efter Stalin”, skriven av Arkadij Vaksberg, författare till en mängd böcker om rysk politik och historia.

En av de organisationer som här på hemmaplan arbetar för att demokratibiståndet till Ryssland ska återupprättas, är Östgruppen.
De borde ha någorlunda god chans att lyckas. Både utrikesminister Bildt och biståndsminister Carlsson har faktiskt rakt ut sagt att det gick för fort när det försvann.

Men nu börjar vän av ordning undra hur lång tid det ska ta innan detta misstag kommer att åtgärdas. Det fanns inte med i höstens budget, trots halva löften från Bildt. De demokratiska, mycket svaga, krafterna i Ryssland kämpar varje dag för sin överlevnad och är i stort behov av alla kontakter och alla medel de kan få utifrån.

I bakgrunden av regeringens agerande kan man tyvärr ana en tvehågsenhet gentemot Kreml. Pengar som på det viset betalas ut från andra länder till organisationer i Ryssland ses som provokationer från utomstående makt, som undergrävande av den rådande politiska ordningen och som uppvigling och grogrund för spioneri mot Ryssland.

Sverige har sedan Georgienkriget kyliga förbindelser med Ryssland, och Bildt har vid åtminstone ett tillfälle i höst förnekats inresa i landet. Att ytterligare irritera Kreml ligger kanske inte överst på regeringen Reinfeldts önskelista just nu.

Men är detta något Sveriges regering egentligen ska ta hänsyn till? Nej, man tycker inte det. Att stödja organisationer i våra grannländer där mänskliga rättigheter och demokrati sitter pyrt till borde vara en självklarhet oavsett omständigheter.

Nu råkar omständigheterna vara sådana, att det handlar om vår ojämförligen största granne, ett av de mäktigaste länderna i världen. Tyvärr har vi sett andra regeringar genom historien falla till föga för den geografiska storheten.

Det ska inte regeringen Reinfeldt göra.
Se nu genast till att återupprätta demokratibiståndet till Ryssland!