Hon är väl insatt, ministern

I en välformulerad interpellation redogör Suzanne Svensson för det arbete som lagts ned på våra hamnar bland annat med stöd från EU.

I höstas kom så EU med sina infrastrukturplaner för perioden fram till 2030 och på sikt till 2050, där man lagt upp järnvägs- och vägnätets huvudleder i Europa och viktiga noder, exempelvis hamnar. Där finns inte Karlshamn eller Karlskrona med trots att de tillsammans är Sveriges tredje största hamn. Hamnarna både i Gdynia och i Klaipeda är utpekade som noder. Också vägar och järnvägar som leder till dessa hamnar är utpekade som tillhörande "kärnnätet" inom det som kallas TNT-T, transportnätverket.

Därför måste regeringen agera så att sydöstra Sverige inte förblir tomt på utpekade transportleder. Det är nödvändigt, annars kan man inte få del av de pengar som EU avsätter för utbyggnad av infrastrukturen.

Susanne Svenssons fråga till ministern avslutades så här:

Det är förvånande att regeringen har lagt ned så mycket kraft och energi för att satsningar ska genomföras från EU:s sida samtidigt som det inte genomförs några svenska satsningar för att möta den utveckling som nu sker i hamnarna. Utan ett fungerande järnvägs- och vägnät så uppstår ett ingenmansland i sydöstra Sverige vilket riskerar TEN-T-projektet.

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att medverka till att hamnarna i Blekinge järnvägsmässigt inordnas i TEN-T-nätverket i likhet med systerhamnarna på andra sidan Östersjön, så att hamnarna i Karlshamn och Karlskrona förbinds med Södra stambanan och den nordiska triangeln?

Ministern svarade med att ge en bakgrund till processen och avslutade:

Förslagen till förordningar kommer nu att förhandlas i rådet och i Europaparlamentet. Det är troligt att förhandlingarna kommer ta lång tid i anspråk, och jag vill inte föregripa den pågående förhandlingen genom att ställa ut några löften i dag.

Suzanne Svensson svarade med att beskriva hur den nya verkligheten ser ut, där godstransporterna tar nya vägar och att EU faktiskt insett att sydöstra Sverige och de motsvarande transportlederna på andra sidan havet är viktiga. Detta eftersom man bidraget med många miljoner till de båda MoS-projekten i Karlskrona och Karlshamn, där bland annat upprustningen av Emmabodabanan ingår. MoS står för ett EU-projekt som kallades Motorways of the Sea, havets motorvägar.

Varför är inte den prioriterade Motorways of the Sea-korridoren med i systemet? Var finns järnvägsanknytningen i sydöstra Sverige, frågade hon.

Elmsäter-Svärd instämde till fullo i Suzanne Svenssons beskrivning och fyllde dessutom på med egna beskrivningar av E 22 och andra faktorer som han tagit till sig under sina besök i Blekinge. Hon påpekade att hon själv har varit i Karlshamn och Karlskrona och ”sett hur hamnarna har utvecklats, inte minst efter de år som man i dessa kommuner och regioner varit aktiva med vännerna på andra sidan Östersjön”.

Ska vi tolka ministers svar som att hon jobbar på men "i ett känsligt läge"?

Jag inte vill föregå förhandlingarna, och det handlar om att det fortfarande är en känslig fråga om hur mycket pengar som till slut kommer att landa i denna finansiella ordning. Håller vi uppe tanken om korridorer och intermodalitet är Motorways of the Sea något vi fortsatt jobbar utifrån i inspelet från den svenska regeringen.

Pengar och pengar, visst är vi intresserade av pengarna, men det viktigaste är själva utpekandet, att våra hamnar och deras förbindelser med stambanan pekas ut som viktiga delar av det europeiska transportnätet. Om vägar, järnvägar och hamnar i Polen och Litauen tillhör nätverket, måste ju motsvarande infrastruktur i sydöstra Sverige också göra det!