- Senaste nytt
- Ledare BLT
- 2012-10-05 09:52
Skriv ut
Inte vänsterns favoritgren
Skolpolitik är inte direkt en bransch med snabb avkastning. Det dröjer år, ibland decennier, innan reformer ger resultat. Det här ger i sin tur oppositionen en möjlighet att dundra på. Varför händer det inget?
Varför ser vi inga förbättringar? Varför lyfter inte kunskapsresultaten? Det enkla svaret är att det tar tid att vända en skuta fullmatad med fel koordinater. Frågan är vad det är som får oppositionen att tro att en politik med enbart rättigheter och inga skyldigheter skulle fungera bättre?
Jodå, vi har hört vänsterpartister tala om hur eländigt det är att eleverna tvingas göra läxor. Om hur betyg bara är ett verktyg frammejslat med syfte att förtrycka eleverna. Ersätt kapital med betyg och du får en fullträff på Karl Marx klasskampsschema. Vi har även hört miljöpartister tala om att införa en köttfri skoldag och socialdemokrater tala hur det var bättre förr, trots att svenska elevers kunskapsnivå befunnit sig på ett slutande plan i 40 år.
Att tro att en skola som exemplifieras av vänsterns kravlöshet, miljöpartiets naivitet och socialdemokraternas tilltro till pengaflöden skulle ge incitament för kunskap är att lura sig själv. Värst är de ständiga nålsticken mot lärarens auktoritet som tydligen går ut på att etablera någon slags kompisförhållande i lektionssalen. Polarna i klassrummet har fått en ny gängmedlem – läraren.
Men lärarna ska inte vara kompisar med eleverna. Lärare ska vara lärare och inget annat. Inom ramen för detta viktiga uppdrag ingår att sätta tydliga regler, hålla ordning i klassen och se till det skapas studiero. Det innebär inte att läraren ska vara någon karaktär från filmen Hets, absolut inte. Konstruktiv kommunikation grundas i en respekt för varandra, men även på en förmåga att skilja på roller.
Dessa roller blandas dock samman när vänsterpartierna glatt skönmålar svunnen tid - en farlig form av mentalt bedrägeri. Att befinna sig i en konstärlig miljö där klassrummet är en lärarlös zon skapar kanske utrymme för nästa Thorsten Flinck, men undergräver samtidigt möjligheterna till ett mer verklighetsbaserat kunskapsintag.
Visst fyller olika typer av kreativa övningar en funktion. Men att låta detta gå ut över baskunskaperna är fel. Synsättet bottnar i en respektlöshet för de elever som faktiskt vill lära sig saker och ting.
Och allvarligt talat: hur trovärdigt är det när vänsterpartister anklagar major Björklund för att nedmontera den svenska skolan? Inte särskilt, va.
Så är ju icke heller disciplin vänsterns favoritgren.
Anders Olsson
Bördig från Bräkne-Hoby, arbetar som politisk sekreterare i riskdagen
