- Senaste nytt
- Ledare BLT
- 2012-08-07 00:01
Skriv ut
Järnvägar är inte allt
Nu höjs röster inför budgeten att investera mer i järnväg, bland annat i Blekinge Läns Tidning 6/8. Skäl för detta är till exempel återkommande förseningar, misslyckade och fördyrade investeringar men även förhoppningar om att gigantiska banprojekt skulle skapa tillväxt i regioner som har svårt att klara den globala konkurrensen. Särintressen på järnvägssidan vädrar morgonluft när politiker av alla färger tävlar om att tala väl om järnvägen.
Så här i budgettider gäller det att komma ihåg att nio av tio resor sker på våra 40 000 mil vägar. Även om järnvägsresandet skulle fördubblas så skulle det bara ha marginell betydelse för hur vi väljer att resa. Vägarna skulle ändå dominera totalt.
Kanske finns det behov av att fixa till en och annan växel eller bygga stickspår till industrier, men att tro att gigantiska nya järnvägssatsningar skulle öka Sveriges konkurrenskraft är totalt feltänk. Otaliga studier visar att avstånden är för stora och Sverige är alltför glest befolkat för att det ska gå att räkna hem dessa enorma fantasiprojekt.
Järnvägens grundläggande sårbarhet, beroendet av spår och kontaktledningar där det inte går att köra om stillastående tåg, går aldrig att bygga bort. När nöden är som störst är det alltid landsvägsbuss som gäller. Kanske vore det smartare att staten handlar upp kompletterande linjetrafik med buss på de järnvägssträckor som är systematiskt ”otursförföljda”.
Lennart Bengtsson
www.bilfront.org.
Svar: Bilfront kan inte hålla två saker i huvudet samtidigt. Det krävs investeringar i såväl vägar som järnvägar och motortrafiken är och förblir dominerande i vårt folkglesa land. Men - om vi nu ser att tågresandet ökar starkt överallt och kommer att fortsätta med det, så är det väl god ekonomi att se till att det system vi ändå har, fungerar och kan utnyttjas optimalt. Allt annat vore kapitalförstöring. Däremot är nyttan liten av nya snabbtågsbanor och storsatsningar i övre Norrland.
Vill man övergå till mer av kollektivresande, vilket är ett utbrett önskemål, så måste det finnas kapacitet för att ta emot resenärer. Göteborg inför inom kort vägtullar och väntar en stor överföring av bilister till tågen. Men järnvägen är redan maximalt belastad och kan inte ta emot fler tåg. Kaos är att vänta.
Järnvägsutbyggnaden har inte varit framtidsinriktad i Sverige. Nu brådskar det att komma ifatt på de mest kritiska punkterna, nämligen underhåll och flaskhalsreduktion av det slag vi ser vid Stockholms central.
Lennart Hjelmstedt
