- Senaste nytt
- Ledare BLT
- 2012-09-19 00:01
Skriv ut
Lag ändrar ingenting
Kristdemokraterna är i stora delar ett parti med tänkvärda utgångspunkter.
När Göran Hägglund talar låter det oftast som ljuv musik.
Men idén om en civilkuragelag? Nja, den låter inte helt genomtänkt.
Diskussionen har tagit fart sedan en sorgligt tom människa inte bara låtit bli att hjälpa, utan även rånat en man som i hamnat på ett tunnelbanespår. I går häktades den skyldige i Södertörns tingsrätt.
Den här typen av människor finns på vår planet. En majoritet tillhör tack o lov inte den här gruppen. Frågan är om den marginaliserade skaran skulle förändra sitt beteende om deras handling stred mot lagen? Det är svårt att tro det.
Det fåtal som traskar över andra människor som om de vore trasmattor, är troligen så pass avtrubbade att det där med att följa en lag inte direkt är av högsta prioritet. Annat går före. Pengar exempelvis.
Detta inser säkert Kristdemokraterna. Det är alltså inte ovan nämnda grupp som via lagstiftning ska ledas i de goda gärningarnas riktning. Det är alla andra. Med tanke på partiets tankegods är inte denna ambition helt överraskande.
Kristdemokraterna talar ofta och med all rätt om kraften i det civila samhället. Om tryggheten i det lilla. Om hur samhället är större än staten. Partiet ser god moral som en ständig ledsagare i livet.
Ja, man tror så mycket på det goda att det anses vara möjligt att via statliga incitament gräva fram den där lilla sista ansträngningen.
I grunden ligger en analys om att vi, som inte suddat ut all emotionell förmåga, är hyggliga till en viss punkt – zonen där gränsen mellan egen risk och andras välbefinnande prövas. Skulle hotet om påföljder styra över fler att göra rätt just i dessa lägen? Knappast. Det är vacker altruism – men inte särskilt realistiskt.
Och det finns baksidor. Med en lag är risken uppenbar att en person som ser ett brott blir mindre benägen att träda fram och vittna om vederbörande inte tror sig ha gjort tillräckligt i den givna situationen. Kontraproduktivt med andra ord.
Medkänsla bygger på en inre förståelse för det rätta. Den känslan bär de flesta av oss omkring på. Vi lär oss den gradvis sedan de första staplande stegen ur vaggan. Den inre kompassen som leder till god moral ligger latent och byggs – genom erfarenheter i livet - efter hand på i vårt undermedvetna.
De flesta människor gör sitt bästa i olika lägen. Alla bär dock inte på den känslan. Den har skadats och ibland helt försvunnit någonstans på vägen - rakt ut i tomheten. Det tillståndet ändrar inte en lag om civilkurage på. Tyvärr.
