- Senaste nytt
- Ledare BLT
- 2012-06-08 16:54
Skriv ut
Lite mer om avslutningar
Efter många, många reaktioner efter min krönika igår om Skolverket, både positiva och negativa, vill jag vidareutveckla mitt resonemang något. Den texten var emotionellt skriven. Det här blir ett mer städat inlägg.
För det första. Byråkrati kring sociala normer skapar alltid gränsdragningsproblem.
Det är helt ologiskt att på grundval av "tradition" tillåta Den blomstertid nu kommer, men inte en väl så traditionell psalm som En vänlig grönskas rika dräkt. Den nämner som bekant inte heller ett ord om Gud förrän i vers tre, precis som jag skrev igår.
Detta kan tyckas som en detalj i det stora hela, men belyser godtycket i Skolverkets bestämmelser. Istället kan barnen tillåtas sjunga om heta nätter och andra vuxna anspelningar.
Kalla mig gammaldags, men jag ser hellre psalmsång om sommarens skönhet. Jag tror att många andra föräldrar, av skiftande bakgrund, kan förstå det resonemanget.
Tjänstemän låter sig styras i lika hög grad som alla av sina egna känslor när det kommer till beslutsfattande. Det är alltså med nödvändighet deras egna personliga uppfattningar om vår psalmtradition som vi ser resultatet av. Det handlar knappast om någon objektiv bedömning i sak. Ännu mindre någon bedömning som behöver gälla i hela landet.
För det andra: Det är helt bisarrt att Skolinspektionen ska ha synpunkter på vad präster får eller inte får göra. I kyrkorummet, dessutom! Staten är skild från kyrkan sedan över ett decennium, och har alltså inte med kyrkan att göra.
Sådana diktat brukade tillämpas förr - och då talar vi verkligen om förr - när Konungen talade om för prästerna vad de fick säga och inte säga.
Dit ska vi inte tillbaka, men det är ju dit vi är på väg, med stormsteg. Trots, som sagt, att staten inte ens har i kyrkan att göra, längre!
För det tredje. Föräldrar, lärare och rektor är myndiga nog att avgöra den här saken själva, i liberal anda, om vi nu ska diskutera politik.
Vi lever i en tid då Sverige är diversifierat. Uppfattningar skiljer från område till område och vi måste helt enkelt kunna inse, att vi lever olika. Skolverket och Skolinspektionen har inte till uppdrag att uppfostra medborgarna. Basta.
Någon allmän kollegial norm på ett byråkratiskt verk ska därmed heller inte avgöra vad våra barn ska sjunga på avslutningen.
Det är alltså inte bara naturen som står i blom så här års - utan även det totala godtycket. Slutsatsen kan bara bli en. Myndigheter, håll er borta från det här.
